Vindkraftindustrin måste betala för sig!

Den hysteriska utbyggnaden av vindkraft som nu pågår främst i norra Sverige måste ifrågasättas.

Publicerad

Till exempel skriver Kungl. Vetenskapsakademiens Energiutskott: Meningslös satsning på vindkraft. Att en gigantisk vindkraftsutbyggnad genomförs i ett land som Sverige, som redan har ett väl fungerande och fossilfritt elsystem, är obegripligt. Pengarna borde i stället läggas på att minska utsläppen i transportsektorn.

Idag ödeläggs enorma tidigare orörda naturområden i stora delar av Norrland, för en utbyggnad, som ifrågasätts av berörd befolkning och alltså även av Vetenskapsakademien.

Historiskt började stölden av Norrlands naturtillgångar då stora skogsbolag köpte upp privat skog för rena struntsummor. Senare kom kapital söderifrån, som exploaterade våra älvar, och där ersättningarna idag i form av bygdemedel är rent skrattretande. Om Ragunda kommun legat i Norge skulle kommunkassan årligen förstärkts med 190 miljoner. Nu är Ragunda i stället en av Sveriges fattigaste kommuner, med dessutom en av de allra högsta kommunalskatterna.

När nu tunga investerare återigen kommer på besök, för att igen göra sig rika på vår bekostnad, trodde man kanske att våra kommuner skulle ha lärt sig av historien. I ett reportage i Radio Jämtland häromdagen intervjuades en person i en liten by i östra Jämtland. Han var omgiven av 80 vindkraftverk varav 60 kunde beskådas direkt inifrån huset. Värst var det när det var mörkt, för i stället för den tidigare tysta mörka skogen, såg det ut som ett enormt tivoli, som blinkande lyste upp landskapet. 

Men var det inte fint med den här bygdepengen, som nu skulle komma till byarna? frågade reportern. Jodå tyckte han, kanske vi nu skulle få råd att byta ut torrdassen i vår bygdegård mot riktiga vattentoaletter. Mera symboliskt kan väl inte stölden av Norrlands naturtillgångar beskrivas. 

Hur mesiga skall våra kommunledningar få vara? Det är ju kommunerna som ger tillstånd till var vindkraft får byggas ut. Då skall man förhandla om priset, och inte återigen, med mössan i hand, tacksamt ta emot de småsmulor som exploatören erbjuder. Om man skall kräva 2 öre eller 5 öre eller 10 öre kilowattimmen får ju bli en förhandlingsfråga.

Om man kräver en så hög ersättning att exploatören drar sig ur, och menar att då lönar det sig inte, så har man ju lyckats. Antingen slipper man då denna naturförstöring, eller så kanske man kan sänka kravet en aning, och få en rejäl ersättning i stället. 

Så min uppmaning till länets kommunledningar är: Sluta skänka bort våra naturresurser! Se till att få bra betalt om de är så angelägna!

Annars är Jämtland långsiktigt mer betjänt av bibehållen natur.

Sten Bredberg 

Powered by Labrador CMS