Vildsvinsgaltar skjutna försökte para sig med tamsuggor

Vi promenerar till den närmaste grishagen och hälsar på tre rejäla suggor som ser ut att trivas gott. De hälsar på sin bonde och en av dem, Majsan, kommer fram till mig och hennes vänliga sätt att hälsa får mig att känna mig välkommen i hagen.
Ett antal trädgårdar och åkrar har den senaste tiden fått påhälsning av vildsvin, väster om Storsjön. Nu är det två färre. - En granne hade sett två lösa grisar och trodde de var mina. När jag frågade om färgen fick jag gråsvarta till svar. Jag förstod med en gång att det var vildsvin, berättar Mats Jacobsson som tillsammans med sin frun Nina äger Vällvikens bondgård.

Några veckor tidigare hade Mats hört talas om att det helt plötsligt fanns vildsvin i trakten. Det var torsdag för tre veckor sedan då Mats skulle se till sina suggor i en hage några hundra meter från gården. 

– Det var två yngre galtar i hagen som försökte para sig med våra suggor. Jag hämtade min son Gustav och varsitt gevär. Det var Gustav som sköt den ena och den andra lyckades att smita, nämner han. 

Vi promenerar till den närmaste grishagen och hälsar på tre rejäla suggor som ser ut att trivas gott. De hälsar på sin bonde och en av dem, Majsan, kommer fram till mig och hennes vänliga sätt att hälsa får mig att känna mig välkommen i hagen. Förutom grisar finns det mjölkkor, får, några hönor och ett gäng hästar på gården i Vällviken. 

– Vildsvinen är väldigt skygga men jag tänkte att den andra kommer nog tillbaka, säger Mats när han klappar om sina suggor. 

Det tog en vecka innan vildsvinet var åter i hagen. 

– Jag skulle mata mina grisar när jag såg att han låg och vilade bland dem invid mathoarna. Dessa båda svin var helt klart stängselvana, efter att ha sett dem i fem omgångar totalt så märks det, menar Mats, som åkte hem och hämtade sin studsare. 

– När jag återvände låg han kvar. Vildsvinet reste sig och började att gå iväg när han märkte att jag kommit åter till hagen. Jag rundade mina grisar för att komma i skottläge. Ett skott. Nu är båda nergrävda, berättar Mats sakligt och lugnt. Det är långt ifrån en jakthistoria med spänning, taktik och finess. 

Du tänkte inte på att ta reda på köttet? 

– De var brunstiga och köttet är inte så intressant då. Dessutom var inte syftet att ta reda på köttet utan att städa undan. Det är positivt att det är två färre i trakten och i länet nu, konstaterar Mats krasst. 

Vad tänker du om att det börjar dyka upp vildsvin här i länet? 

– Det är märkligt att de lyckats ta sig över flera stora älvar. Jag är hundra på att de är utsatta. Stängselvanan skvallrar om det, avslöjar Mats. 

Är du orolig för att vildsvinen ska breda ut sig på riktigt? 

– Det finns ju bönder söder ut som lagt ner sin verksamhet, vilket är helt galet. I Danmark har man lyckats få bukt på vildsvinen. Jag vill inte ha dem på vår gård eller i markerna, säger Mats Jacobsson på Vällvikens bondgård.  

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på email
Dela på print
  • Annonser