Vi har för få poliser på landsbygden
På alltför många håll i Sverige är det för långt till närmaste polis. Det kan handla om hela samhällen där medborgare ser att den polisiära frånvaron medför otrygghet och utsatthet.
Exempelvis behövde poliser ta sig från Eksjö till Vetlanda för att ingripa under vansinnesdådet i början av mars. I en rapport från 2019 konstaterar polisen att det finns 60 geografiska områden där lokala kriminella nätverk anses ha negativ påverkan på lokalsamhället. 22 av dessa är särskilt utsatta. Polisen lyfter tre områden som viktiga för att komma till rätta med problemen, nämligen kontinuerlig polisiär närvaro och strategiskt inriktade insatser, samverkan och kommunikation. Polisens omorganisering 2014 är delvis att skylla. Men i samband med att den sjösattes frågade den rödgröna regeringen den tillträdande generaldirektören Dan Eliasson om han behövde mer pengar, så som Alliansregeringens utredning föreslagit. Eliasson svarade nej och den socialdemokratiskt ledda regeringen valde att nöjt acceptera det svaret och bana väg för en underfinansiering. Kristdemokraterna har under hela denna tid påtalat och budgeterat för polisens finansiering. Vi har tyvärr sett hur polisen som går i pension inte ersätts, i synnerhet på landsbygden. Sen 2019 har vi då avsatt 400 miljoner kronor för att ge pensionerade poliser en lönebonus på upp till 50 procent för att återgå i tjänst.
