Vem är det som är brun?
På senare tid har MP:s språkrör mycket medvetet kallat högeroppositionen för blåbrun. Ett känt förhållande är ju att genom sig själv känner man andra.
På den allra sista tiden i svensk politik är det ett parti, som visat på fascistiska tendenser. Det är företrädare för MP, som föreslagit att SVT inte längre skall vara ett oberoende nyhetsorgan, utan skall tvingas till att minst 50% av nyheterna skall vara kopplade till klimatet. Naturligtvis har detta dementerats i efterhand av språkrören, men det visar onekligen hur många politiker på hög nivå inom MP resonerar, för att just deras åsikter skall tvingas på andra.
Under partiledardebatten ställde programledaren en fråga om det var någon partiledare, som ansåg att man i likhet med pandemilagen kunde införa tvingande åtgärder för befolkningen med anledning av klimatet.
Per Bolund räckte bestämt upp handen, men syntes förskräckt, när inte ens Dagostar gjorde det. Därefter var det sedvanliga undanflykter, att han egentligen inte menade det.
Alla tittare som såg det insåg naturligtvis vad som finns i huvudet på våra ”miljötalibaner”.
En passande beskrivning av MP är grönbrun.
I torsdagens ÖP har en inlånad ledarskribent Sofia Mirjamsdotter från tidningen Allehanda, vilken verkar ha ledarsidor med socialdemokratisk syn, oroat sig för den ”blåbruna röran”. Mirjamsdotter som inte sällan skriver i ÖP påstås vara ”liberal”. Dock har hon uppenbarligen anammat MP:s politiska dogmer och grottar ner sig i ordet blåbrun, som en rättvisande beskrivning av högeroppositionen.
ÖP skall ju ha en tydlig centerprägel, så man får väl anta att nu även C gärna smetar ned sina tidigare alliansvänner med brunfärg.
Att samarbeta med SD är naturligtvis inte oproblematiskt, men man skall då inte glömma att det är C, som genom sitt agerande, kastat övriga allianspartier i famnen på SD. Hade man i stället valt att fortsätta i en alliansregering, där ganska säkert stödet från SD hade kunnat hämtas hem utan några väsentligare eftergifter, hade Sverige sluppit denna mycket taffliga S-regering, där ”miljötalibanerna” inom MP fått ett alldeles för stort och skadligt inflytande.
Dessutom har denna regering visat sig fullständigt handfallen för att lösa Sveriges helt överskuggande problem, med en kriminalitet och skjutningar, som gör att vanligt folk i stora delar av Sverige inte längre känner trygghet.
Mirjamsdotter oroar sig för att en högerledd regering skulle avsevärt förändra Sverige. Det säger en hel del om hennes ståndpunkt. Högeroppositionen har lovat att om de får makten skall de avsevärt förändra Sverige till ett tryggare Sverige.
Sten Bredberg
