Värna länets flygplatser
Åre-Östersunds och Härjedalens flygplatser visar varför staten måste värna det regionala flyget.
Debatten om regionalt flyg har tagit ny fart. Kritiker pekar på tomma stolar och ifrågasätter om staten ska stötta flyglinjer som inte bär sig själva. Men upphandlad flygtrafik handlar inte om beläggningsgrad – utan om att säkra tillgänglighet i delar av landet där alternativen är få eller obefintliga.
Självklart är det bättre om flyglinjerna kan bära sig själva med tillräckligt passagerarunderlag, men ibland räcker det inte trots att förbindelsen är samhällsviktig. Genom upphandlingen säkras även för dessa fall viktiga resmöjligheter för människor, företag och samhällsfunktioner som vård, utbildning och myndigheter. Det stärker regional utveckling, sammanhållning och Sveriges konkurrenskraft. Samtidigt upprätthålls flygplatser, flygkapacitet och flygkompetens, vilket är helt avgörande för totalförsvaret i ett försämrat säkerhetsläge.
Flygplatserna i Östersund och Sveg är tydliga exempel. För Härjedalen och Jämtland är de inte bara transportnoder, utan viktiga delar av infrastrukturen. De möjliggör företagsinvesteringar, akuta sjuktransporter och närhet till högre utbildning. Utan fungerande flygförbindelser riskerar tillgången till service och arbetsmarknad att försämras – vilket påverkar hela regionens utveckling.
Det är värt att betona att kostnaden är låg i sammanhanget: staten upphandlar flyg för cirka 220 miljoner kronor per år för att säkra flygförbindelser. Som jämförelse satsas över 20 miljarder på upphandlad buss, spårvagn och tågtrafik, och staten investerar över 30 miljarder i vägar och järnvägar. Det handlar inte om att ställa trafikslag mot varandra, utan om att använda resurser där de gör mest nytta.
Regionalt flyg är kollektivtrafik – precis som tåg och buss. Vissa sträckor bärs av marknaden, andra kräver stöd. Varför skulle en invånare i Jämtlands inland inte ha samma rätt till fungerande transporter som en storstadspendlare? Exempelvis kan sträckan Sveg–Stockholm ta över sju timmar med tåg- och bussbyten. Flyget tar drygt en timme.
Att fokusera på låg beläggning är att missa poängen, som är att förbindelsen finns när den behövs – även om varje avgång inte är full. På samma sätt accepterar vi att bussar och tåg i glesbygd inte alltid är välfyllda, men likväl viktiga.
Vill vi att hela Sverige ska leva, vara konkurrenskraftigt och stå rustat för framtida kriser, måste vi betrakta det regionala flyget som en självklar del av kollektivtrafiken. Inte som en ren kostnadspost att ifrågasätta.
Fredrik Kämpfe, Branschchef, Transportföretagen Flyg