LEDARE
Var ska vi ta vägen?
För det går snart inte köra på den.
Spåriga, fulla med hål och sprickor, en ofta skakande upplevelse.
Jag talar om länets vägar.
Ni vet dom där vägarna som i stället för att fixas så sänker man hastigheten!
Själv har jag i många år bott vid länsväg 586, Månsåsen – Vällviken.
En smal grusväg som inte trafikeras speciellt mycket utom den period då isvägen Vällviken- Sunne är öppen.
Jag minns för ett antal år sedan att det började sticka upp stenar ur vägen utanför mitt hus.
Med andra ord var det själva vägbotten som var på väg upp efter många år utan att man grusat.
En dag hör jag så kraftiga smällar från vägen. Då är det en lastbil från dåvarande Vägverket som med ett hydrauliskt verktyg krossar de stora stenarna som sticker upp.
De stora bitarna sten kastas i diket och några skovlar grus får fylla upp det hål som uppstått.
En riktigt kvalitetslagning!
Det var inte bättre förr med andra ord.
Men idag är det riktigt dåligt.
Enligt branschorganisationen Transportföretagen befinner sig 34 procent av de nästan 100 000 kilometer statliga vägarna i mycket dåligt eller dåligt tillstånd. Enligt deras analys skulle det kosta 16,5 miljarder kronor att åtgärda de värsta elva procenten.
21,8 procent av de statliga vägarna i Jämtland var i mycket dåligt skick 2022. Inget annat län har lika hög andel vägar i mycket dåligt skick.
Om tio år beräknas 40 procent av länets vägar vara i detta mycket dåliga skick.
Trots att Jämtland till ytan är Sveriges tredje största län – med ett statligt länsvägnät om 540 mil, varav 200 mil grusvägar så tas det ingen hänsyn till omfattande turisttrafik eller tunga transporter till och från Norge.
Och inga tecken finns att man från ansvarigt politiskt håll vill ta tag i frågan!
Det som kommer är att man vill sänka hastigheten?
Att man i Stockholms bilköer accepterar att man ligger på 40-50 km i snitt på väg till jobbet är väl en sak.
Men varför ska länets pendlare behöva göra det?
Nu är det dags att regeringen tömmer ladorna och satsar på framtiden.
Satsningar som inte bara ger bättre vägar utan också behövliga jobb!
Nu tvivlar jag på att våra politiker plötsligt skådar ljuset och lägger pengar på att upprusta nödvändig infrastruktur.
Varför ska de göra det när de kan fylla medierna med poänglösa utspel om integritetsdödande lagar som landets jurister inte vill ha?
Bygga upp svensk infrastruktur kräver långsiktig planering, handlingskraft och beslutsamhet.
Med andra ord allt som svensk politik saknar.
Räddningen för länets vägar och järnväg torde bli vårt medlemskap i Nato som nu verkar vara nära.
Då kommer det att krävas upprustning och förstärkning av många av länets vägar liksom järnvägen.
Det för att kunna klara tunga militärtransporter.
Det är naturligtvis märkligt att medlemskap i en militärallians behövs för att tvinga fram bra infrastruktur i vårt län och land!
