Välfärdsindustri eller företagande?

I en artikel i Östersundsposten i september 2020 redovisas hur kommunerna lyckats arbeta med ”företagsklimatet”.  Bäst i regionen var den kommun som klättrat mest och är min hemkommun Berg.  Jag noterar dock att det som mäts är kommunens byråkrati och hur den fungerar mot näringslivet, exempelvis handläggningstider för bygglov osv. Ingenting om företagen eller tillväxt i form av anställda och lönsamhet.

En byråkrati ska fungera tillfredsställande utan att energi ska behöva läggas på årliga undersökningar. Den viktiga frågan bör vara hur näringslivet utvecklas i respektive kommun och där bör parametrarna vara såväl lönsamhet som antal anställda i privata företag. 

Intresset för näringslivet är begränsat till avgifter

Mitt företag heter Klövsjö Gårdsbryggeri AB med Restaurang Humleliret. Vi arbetar med tillverkning av öl sedan 2009 och med restaurangverksamhet sedan 2013. 

Intresse och kontakter från kommunens näringlivsavdelning som för övrigt bytt namn till tillväxtavdelning, från starten av vår verksamhet till nu är så gott som obefintlig när det gäller intresset för själva företagandet.

Intresse finns och kontakter tas däremot från andra delar av kommunen, i vårt fall har det handlat om avgifter för bygglov, tillsynsavgifter för bryggeriet respektive restaurangens verksamhet. Avgifter som ökar för varje år som går. 

Coronaåret 2020 är inget undantag tvärtom. D.v.s. avgifterna för bryggeri och restaurang har just debiterats liksom den årliga kostnaden, provisionen som kommunen tar ut utifrån det vi lyckats sälja i form av öl, vin och sprit. Den förra kallas för livsmedelstillsyn, den senare kallas för tillsynsavgift baserat på föregående årsomsättning i restaurangen.

Skillnaden i år jämfört med tidigare är två, dels har det blivit ännu dyrare, dels har inga fysiska besök genomförts, men avgifterna tas ut ändå! Det som utförts är en ”inre tillsyn”, innebärande att någon kontrollerar officiella uppgifter om bolagets finansiella status. Ett arbete som bör ta högst 30 minuter men som kommunen debiterar 8100 kr för!

När det gäller den andra avgiften som handlar om kommunens provision på vår försäljning fungerar det så att vi som handlar med alkohol varje år skall redovisa statistisk till Folkhälsomyndigheten. Denna statistik tar även kommunerna del av och utifrån denna kommer varje höst en faktura på provision till Bergs kommun. För vår del i år ytterligare en summa på 7 200 kr.

Då vi skickade in statistiken två veckor för sent debiterades vi 2000 kr som påminnelseavgift. Om man missar första påminnelsen och får ytterligare påminnelse stiger påminnelseavgiften betydligt.  Jag ifrågasatte debiteringarna men Bergs kommun hänvisar till paragrafer och vidhåller att avgifterna ska betalas

Trycket på företagare ökar alltså hela tiden när det gäller fler besvärliga regler och ökande avgifter. Det blir inte lättare snarare betydligt svårare att bedriva egna verksamheter, även i Coronatider.

Kommunerna borde vara medvetna om att företagare i restaurangbranschen haft ett mycket besvärligt år och jobbat för att bistå de företag som finns. Bl.a. genom att avstå från att debitera avgifter för sådant som inte utförts eller inte står i proportion till nedlagt arbete.

Goda exempel

Det finns exempel på kommuner som på olika sätt gjort det lättare för företagare att överleva coronapandemin, bl.a. finns en förteckning över sådana åtgärder som VISITA (branschorganisation och arbetsgivarorganisation för den svenska besöksnäringen, representerande över 7 000 arbetsplatser) sammanställt. 

VISITA skickade redan 19 mars 2020 en uppmaningslista till samtliga kommuner i Sverige med en rad åtgärdsförslag för att stötta besöksnäringen.

I detta upprop uppmanade man bland annat kommunerna att införa ett stopp för uttag från företag av; kommunala tillsynsavgifter för bl.a. livsmedelskontroll och tillsyn enligt alkohollagen.

I VISITAS sammanställning över kommuner som trots paragrafer faktiskt vidtagit åtgärder finns ett antal som inte tar ut avgifter för just livsmedelskontroll och tillsyn, i vissa kommuner genomför man dessutom själva livsmedelstillsynen men tar inte ut någon avgift. I Bergs kommun har man inte gjort någon tillsyn men tar ut avgift, dessutom i år högre än någonsin förut.

Bergs kommun finns självfallet inte omnämnd i VISITAS uppräkning över duktiga kommuner! Detta i en kommun där turistnäringen är av central betydelse!

Vad händer nu?

Till följd av den ökande smittspridningen har regering och folkhälsomyndighet vidtagit nya åtgärder som försämrar möjligheterna för restaurang- och upplevelsebranschen. Detta samtidigt som stöden är utformade på ett sätt som få begriper, ersättningen liten och utbetalning sker sent. Vår restaurang tappade 250 000:- i omsättning i påsk och var berättigade till en ersättning om 20.000:-. Till följd av den osäkerhet som nu råder kommer vi inte att kunna bedriva den verksamhet vi önskar under kommande vintersäsong. 

Snart kommer säkert kraven igen på avstängda liftar för att förhindra resande. Finns det någon beredskap hos kommuner och myndigheter för att hindra att delar av näringslivet slås i spillror? Om sjukvården är en flaskhals har det funnits åtta månader att åtgärda problemen – inte rimligt att en bransch ska bära hela bördan. Var och hur smittspridning sker är fortsatt höjt i dunkel varför alla bör fråga sig vad åtgärder baseras på?

Företag eller välfärdsindustri?

Välfärdsindustrin utgörs av alla de offentliga tjänstemän från kommun, länsstyrelse, jordbruksverk, arbetsmiljöverk, livsmedelsverk, för att nämna några, som på skattebetalarnas bekostnad försöker göra sig behövda när något ska göras. Exempel krav på katastrofplan som måste finnas i en pärm i lokalen eller att alla två rengöringsmedlen finns dokumenterade i särskild pärm på anvisad plats. 

Välfärdsindustrin omfattar även policyplaner för miljö, jämställdhet och andra duktighetskriterier som verkar vara viktigare än att en näringsverksamhet har nöjda kunder, kan betala personalens löner och vara lönsam. Var finns välfärdsindustrin när vissa näringar blöder?

Som företagare vill jag uppmana politiker på alla nivåer att begränsa välfärdsindustrin till ett minimum och sätta företagen och företagarna i fokus! Som avslutning kan jag nämna att jag upprepade gånger frågat Bergs kommunledning om vad deras välfärdsindustri kostar per år, vilka mål de arbetar efter och hur arbetet följs upp. Svaren har tyvärr helt uteblivit!

Jan Zakrisson

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på email
Dela på print
  • Annonser