Swedbank sviker glesbygden

Min fru har sedan en tid tappat sitt tidigare så goda minne. Hon kan inte längre använda en dator och således inte heller sköta sina bankärenden på egen hand.

För några veckor sedan sände jag in en fullmakt till Swedbank för att få rätt att disponera min hustrus bankkonton och bl.a. sälja några aktier, som hon har haft placerade via Swedbank. Jag förväntade att inom några dagar få bekräftelse på att banken hade registrerat min dispositionsrätt och gett mig åtkomst till min hustrus konton

Men icke !! Min fullmakt, som har fungerat i alla andra sammanhang, dög inte !

Jag kunde på min sajt få se ställning på hennes bankkonton, men inte röra dem.

Och, försäljning av min hustrus aktier gick alls inte för sig. Till saken hör att jag också sedan länge har konton och placeringar hos Swedbank.

Vår lokale rådgivare, som tidigare jobbat en lång period i Swedbank, fick samma besked när han besökte kontoret i Östersund, vårt närmaste kontor.

Bankens budskap var att min dementa fru skulle åka in till kontoret i Östersund, 16 mil t.o.r., och underteckna en fullmakt på bankens formulär. En orimlig begäran.

Jag förstår hur rutiner av denna typ kan komma till i vår datoriserade värld.

Fullmaktsblanketten ska givetvis skannas in, ofta av en inlejt företag, och sedan gå igenom en datoriserad kontrollrutin innan den godkänns. En sådan kontrollrutin som Swedbank borde ha använt sig av i Baltikum.

Med Handelsbanken hann vi av andra skäl ordna fullmaktsfrågan innan de stängde i Svenstavik. De har datormässigt ordnat min åtkomst till min hustrus banktillgångar på ett elegant sätt.

Ove Jacobsson