Sverige skall följa Finland och gå med i NATO

I ledaren den 5 maj ställer sig Ralph Rentzsch tveksam till värdet av en NATO-anslutning.

Jag instämmer till 100 % i ledarens analys av krigets utveckling, och att den ryska förmågan var avsevärt sämre än omvärldens och den egna bedömningen.

Men är det något vi har lärt av historien, så är det att ett misslyckande i krig, ofta resulterar i en stark revanschlust. Bästa exemplet är väl Tyskland och Hitler, där just förnedringen i Versailles freden, var kanske den starkaste driv kraften för att starta 2. Världskriget.

Risken finns att Ryssland efter ett förnedrande nederlag i Ukraina, kommer att starta en formidabel upprustning av sin krigsmakt för att komma igen om 10, 15 eller 20 år. När det gäller försvarsplanering är det den här horisonten våra politiker skall ha, så man inte gör samma misstag som i slutet av 90-talet, då man inbillade sig att Ryssland inte skulle bli ett militärt hot förrän tidigast om 50 år.

Ralph Rentzsch varnar ju också för det som alla NATO motståndare försöker hänvisa till: Tänk om Trump blir president igen, och hur är det med Turkiet och Grekland? Andra varnar för Ungerns Orbán eller Frankrikes Le Pen.

Vi skall väl inte avstå från vår nationella säkerhet på grund av den typen av spekulationer? Vad vi vet är att våra närmsta grannländer Norge, Danmark och Island varit NATO medlemmar i drygt 70 år och helt saknar diskussion om att lämna organisationen. Vi vet nu också ganska säkert, att Finland kommer att söka medlemskap. Skall vi verkligen vara ”kärringen mot strömmen” och ställa oss utanför den skandinaviska gemenskapen?

Självfallet inte. Vi skall gå med! Vi skall göra det just nu, när Ryssland är helt upptaget i Ukraina! Och vi skall bli en viktig del för ett mer avspänt Östersjöområde, där NATO dominerar, och Ryssland tvingas att flytta sina militära muskler till andra områden.

Sten Bredberg