Sverige satsar stort på totalförsvaret för vår trygghet

Senaste ledaren i JT hade en mycket provokativ rubrik ”Krigsgravar förbereds för dina barn”.

Artikeln har även en del märkliga resonemang om försvarsindustrin och korruption inom krigförande länder, som finns anledning att kommentera.

En samfälld uppfattning är att Sverige nu står inför sitt sämsta säkerhetsläge sedan 2. Världskriget. När vi nu skall försöka återskapa det totalförsvar, som naiva politiker slog sönder och samman för 20-25 år sedan, är det sista vi behöver att skrämma upp befolkningen, som i värsta fall skapar passivitet och försämrad försvarsvilja.

I stället skall vi känna oss stolta över att vi till vårt stöd har ett svenskt företag, som kan skapa ett flygvapen i absoluta världsklass. När svenska JAS Gripen patrullerar våra gränser i Östersjön finns en trygghet i att detta flygvapen är skapat för att vara bättre än det som motståndaren har.

Att på något vis se ner på ett företag som Saab eller Hägglunds för att de skapar produkter som stärker vår försvarsförmåga, är att se ner på det svenska försvaret.

Och att ett privat företag måste gå med vinst för att kunna prestera på högsta nivå är självklart för alla utom rena socialister.

Alla ansträngningar som nu görs inklusive att bli medlem i NATO är för att skapa ett så starkt försvar, att det vi nu ser i Ukraina inte skall ske i vårt land, eller hos våra allierade.

Och då är det inte bara det militära försvaret, som måste förstärkas. Skall försvarsviljan upprätthållas måste det totala försvaret av vårt samhälle fungera och kännas trovärdigt av medborgarna.

Det innebär uppbyggnad av stora lager av viktiga förnödenheter, förberedelser för att reparera viktig infrastruktur, utöka räddningstjänstens kapacitet, stärka sjukvårdens förmåga att ta hand om skadade. Ja till och med Kyrkan är en del av Totalförsvaret och måste förbereda sig, ifall det värsta händer, bland annat se till att avlidna kan tas om hand på ett mer omfattande sätt än i fredstid.

Att vi skall diskutera vilka som kommer att hamna i gravarna, som ledarartikeln tycker är viktigt, är för mig helt obegripligt.

För mig var det en obehaglig insinuation, att det t ex inte skulle kunna drabba släktingar till Jacob Wallenberg.

Det räcker väl för att följa nyhetsrapporteringen från Ukraina för att förstå att precis vem som helst, som råkar befinna sig där bomben eller drönaren slår ned kan dödas och därmed måste tas om hand.

Mitt sista ord i det här inlägget blir: I krig finns det inga vinnare – bara förlorare!

Sten Bredberg

Tidigare regementschef A4