LEDARE
Svenskt rekord i floskelstorm i partiledardebatt
Och nu är det väl ändå dags att göra om systemet.
Jag och många med mig såg säkert partiledardebatten i söndags.
De som såg den och sedan gick och la sig styrkta och stärkta i sin politiska uppfattning torde väl vara få.
En massiv pseudodebatt har uppstått kring att miljöpartiets språkrör Per Bolund yttrade ordet blåbrun för att sammanfatta oppositionen.
Något som fick Jimmy Åkesson att gå i taket och börja tjata om att han blev kallad nazist.
GÄSP……och där försvann all förhoppning att man faktiskt skulle få höra några politiska idéer och visioner om hur vi ska tackla aktuella samhällsproblem och utveckla vårt land!
Såvida man inte ska betrakta Ebba Busch yttrande om att man bör kriminalisera ¨antisocialt beteende¨ som ett uttryck för en vision av KD:s framtida samhälle.
Vi som kan vår historia vet att den vanligaste anklagelsen mot de som inte anpassade sig i det kommunistiska systemet i Sovjetunionen eller Kina var…..antisocialt beteende!
En sorts politisk diagnos som kunde leda till antingen fängelse eller psykvård.
Det är alltså ett sådant samhälle KD:s ordförande vill ha?
Det jag började fundera över efter debatten är att visst måste väl sättet att bedriva partipolitik i vårt land vara fullständigt förlegat?
Människor ska vara aktiva i ett politiskt parti ett antal år och göra karriär inom partiet.
Efter nog många år flyter man vidare upp i partikadern och får tyngre och tyngre politiska poster.
Till slut sitter man någonstans och fattar beslut som berör många människor.
Och då kan man faktiskt fråga sig med vilket stöd då?
Hur många av de olika partiernas väljare är faktiskt aktiva och deltar i nomineringsmöten och i det politiska arbetet? Fem procent? Det tror jag faktiskt är en hög siffra.
Med andra ord så bestämmer ett fåtal partimedlemmar vem som blir kommunalråd i en kommun, eller för den delen riksdagsledamot.
Allt utvecklas i vårt samhälle utom partierna.
Systemet tror jag också kväver det politiska intresset hos de flesta unga.
Alla har säkert ett intresse av att förändra samhället men hur många vill gå med i ett parti?
Det borde gå att göra det möjligt för partipolitiskt obundna kandidater att kandidera till samtliga politiska församlingar.
Tillhör man inte ett av de etablerade partierna måste ett nytt politiskt parti bildas på kommunal nivå som Västjämtlands Väl, på regional nivå som Sjukvårdspartiet eller på riksnivå som Feministiskt Initiativ.
Länet har fem riksdagsledamöter och ungefär 100 000 röstberättigade innevånare.
Idag måste man tillhöra ett registrerat politiskt parti för att kandidera!
Varför det? Jag tycker man ska öppna för att kunniga, intresserade driftiga människor med idéer ska kunna kandidera till riksdagen utan att behöva tillhöra ett parti.
Vem som helst ska kunna driva kampanj här i länet tex och om hen får nog många röster i länet så kommer hen in i Riksdagen.
Idag röstar vi på partierna och de kandidater de tagit fram. Hoppar sedan riksdagsledamoten av från partiet sitter hen kvar som politisk vilde.
Vänd på steken låt politiska vildar kandidera och på plats i Riksdagen välja samarbetspartners.
Bryt ned politiken på en basnivå så att alla känner att de verkligen kan delta!
Dagens föga transparenta partisystem för nomineringar leder fram den typ av politiska broilers vi nu såg misslyckas med att föra fram sin politik i partiledardebatten.
