Spikbodarna – i Östersundsbornas hjärta

Bakgrunden är att Östersund försökt locka till sig ett center för dataservrar och inledningsvis pekade man ut Midskog som lämpligt område. 

Där fanns utrymme och där fanns nödvändig elinfrastruktur. 

Genast kom då invändningar från aktuell sameby, att där hade de sitt vinterbete, och en sådan verksamhet skulle störa renarnas betesro. 

I stället för att ta en diskussion med samebyn, för att hitta ett alternativt område för deras vinterbete vek Östersunds kommun ner sig omedelbart. 

När sedan en intressent dök upp och pekade ut Spikbodarna, som ett bra område för sin verksamhet bugade och tackade kommunen för deras vänlighet att välja Östersund. 

När detta kommunicerades till medborgarna, utgick nog de flesta ifrån att detta var ett försenat aprilskämt, men så var tyvärr inte fallet. 

Inte heller här tog man upp en diskussion, för att förklara för intressenten att detta var östersundarnas mest älskade friluftsområde, och som var särskilt skyddat enligt kommunens översiktsplan Östersund 2040. 

Den första funderingen man då ställer sig är ju: Vågar man i Sverige idag inte i något sammanhang ifrågasätta rennäringens krav? Är renarnas väl och ve några månader på året viktigare än medborgarnas behov av friluftsaktiviteter inom kommunen året om? 

Dessutom blir ju denna affär betydligt sämre för kommunen, då man för att tillfredsställa exploatörens krav tvingas till en dyr ny elledning med tillräckligt hög effekt fram till Spikbodarna. 

Den andra funderingen man ställer sig: Är det inte säljarens marknad idag, när det gäller grön el, som kommunen med Jämtkraft kan erbjuda? 

En följdfråga blir: Är det bästa vi kan göra med vår exklusiva gröna el att erbjuda det till ett datacenter, för att tillfredsställa människors behov av att sprida information på sociala medier? Finns det inte viktigare verksamheter att leverera grön el till? 

Och hur blir det med priset? Med allt som kommunen ställer upp med och att det är säljarens marknad, så borde elpriset för exploatören bli högt, betydligt högre än för oss vanliga elkonsumenter boendes i länet. 

Tyvärr anar jag, att det blir precis tvärtom. 

Dessa funderingar tål nog att diskuteras en vända till, innan kommunen fattar ett slutligt beslut, om att sälja ut ”Östersunds själ”, som man senare riskerar att ångra. 

Sten Bredberg