Snart är Sverige ett enda stort Norrland

''I Norrland hava vi inom våra gränser ett Indien – blott vi förstår bruka det”.

Rikskanslern Axel Oxientiernas uttalande i början av 1600-talet säger det mesta om hur den dåvarande stormakten Sverige såg på den förhållandevis nyutforskade riksdelen.

Det sorgliga är att synsättet har överlevt ända in i våra dagar. 

JT kunde i förra veckan berätta om de enorma värden som skapas bara genom vattenkraften i Ragunda kommun, och hur lite som faktiskt kommer Ragundaborna till del.

Istället belönas de med en av landets högsta kommunalskatter. 

Att lobba för landsbygden är mer eller mindre ett hopplöst uppdrag, konstaterade Terese Bengard i samma artikel. 

Problemet är att det är förenligt med de demokratiska spelreglerna att skita i Jämtland. Majoriteten vinner val åt politikerna och majoriteten bor inte här. 

Jämtland är något som är till för att användas – om inte för naturresurserna så för rekreation. Så har det varit historiskt, så är det nu. 

Ointresset tar bara paus under valår. Den lokala journalistskocken slussas då runt som en förskoleklass på olika “fototillfällen”. Obekväma frågor stoppas effektivt av någon nitisk pressekreterare.

Men de som verkligen sitter på makten får vi knappast ens besök av. 

Enligt kommunförbundet påverkas ungefär hälften av dagordningen för våra kommunpolitiker, antingen direkt eller indirekt av EU.

Här börjar vi komma in på det jag egentligen vill peka på.

Snart är Sverige ett enda stort Norrland.

I EU-topparnas ögon är det nog redan så.

Där, i Bryssel, finns det inte utrymme att ta hänsyn till lokala förutsättningar i ett litet land i norr. Skogen är bara ett exempel; under de senaste åren har det rasat in lagstiftningar i syfte att detaljreglera skogsbruket. Byråkratin verkar snarare syfta till att försvåra än att förenkla – både för företag och för vanligt folk. 

En annan del är utförsäljningen av våra gemensamma tillgångar, som berett vägen för utländska bolag att bygga vindkraftparker eller gruvor. 

Och om vi ska återvända till skogen så ökar även där det utländska ägandet, till följd bland annat av en svag krona. 

Sverige liknar allt mer en koloni. Eller det gamla Indien, som Oxentierna skulle sagt. 

Men några verkar i alla fall tycka att våra rikspolitiker gör ett bra jobb.

Varför skulle de som pensionärer annars belönas med fina toppjobb på olika storbolag eller banker.

Ta förre näringsministern Thomas Östros (S), som har gjort en fin internationell bankkarriär efter åren i Rosenbad.

Vilka uppdragsgivare har egentligen sådana politiker haft?

Det kan man fundera på.