Skyll inte på andra för ”elkaoset”!

Nog kan man bli bekymrad när man läser den moderata riksdagsledamoten Saila Quicklunds inlägg om ”elkaoset” (JT 15/12), där hon säger sig ”redovisa fakta”.

Hennes parti har tydligen inget ansvar för den uppkomna situationen. Så ser dock inte verkligheten ut. Måhända är det förståeligt att man som moderat företrädare blir nervös när högerregeringen sviker sitt konkreta löfte om högkostnadsskydd för el till hushåll och företag från den 1 november, ”i god tid före Jul”.

I stället ska retroaktiva pengar betalas ut någon gång framöver – men bara i södra Sverige. Måste man fördenskull på felaktiga grunder skylla regeringens tillkortakommanden på oppositionspartierna?

Även de nytillträdda regeringspartierna, särskilt M och Kd, är ansvariga för dagens energisituation. Alliansregeringen, ledd av Fredrik Reinfeldt (m), gjorde 2009 en energiuppgörelse, som öppnade för fortsatt kärnkraft samtidigt som effektskatten kraftigt höjdes.

”Sanningen är att den mest drakoniska höjningen gjordes av alliansregeringen på förslag av finansminister Borg, vilket starkt bidrog till Eons beslut att ta reaktorerna Oskarshamn 1 och 2 ur drift”, konstaterar Mikael Odenberg, mångårig chef för Svenska Kraftnät och dessförinnan moderat försvarsminister, i en krönika.

För sex år sedan, 2016, slöts en bred energiuppgörelse mellan S, Mp, M, Kd och C. En kompromiss, som syftade till att ge landet en långsiktigt hållbar energipolitik. (M och Kd orkade dock bara vara med i ett par år.) Uppgörelsen innebar såväl satsningar på förnybar energi som öppnade för ny kärnkraft.

Effektskatten på kärnkraft togs bort helt. Vattenfall bedömde ändå att det inte skulle vara lönsamt att göra de omfattande reinvesteringar och säkerhetshöjande åtgärder som skulle krävas för att driva Ringhals 1 och 2 vidare. Ändå påstår Saila Quicklund att S, Mp, C och V skulle ha ”lagt ner fullt fungerande kärnkraft” och ”orsakat dagens höga elpriser”. Det är lätt att skylla på andra när man lovar saker före valet för att vinna väljare och inte uppfyller löftena när man har fått regeringsmakten.

Vill man få billigare el borde man ifrågasätta och ändra på prissättningen inom EU:s energiunion. Sverige är faktiskt detta år en stor elexportör – och importerar priserna. Regeringen Kristersson vill använda skattebetalarnas pengar för att bygga nya reaktorer.

Löftet om 400 miljarder kronor i statliga kreditgarantier är förmodligen bara början. Att det tar 10 – 20 år innan nya reaktorer kan vara i drift blundar man för. Att det finns risker och problem med kärnkraft verkar man helt ha förträngt. Quicklund påstår fantasifullt att genom att ”bygga tillbaka” ny kärnkraft skulle vi säkerställa ”billig och klimatvänlig el”. En rad planer på havsbaserad vindkraft runt södra delen av landet väntar på tillstånd.

Med snabba beslut kan denna elproduktion vara igång långt tidigare än ny kärnkraft. Regeringen verkar emellertid tveka och försämrar förutsättningarna genom att kräva att kraftbolagen ska stå för anslutningsavgifterna.

När vattenkraften och kärnkraften byggdes ut var det en självklarhet att staten skulle finansiera anslutningen. Jag efterlyser en energidiskussion baserad på fakta i stället för ogrundade beskyllningar. Sverige skulle behöva en bred, långsiktig energiuppgörelse – som måste hålla mer än ett par år.

Jag hoppas att även Saila Quicklund och hennes parti kommer att inse detta.

Håkan Larsson centerpartist på Rödön

Powered by Labrador CMS