Samhället sviker våldsutsatta kvinnor
Lagändringen är ett steg i rätt riktning, men det behövs mer.
Även för den som inte förstår mekanismerna och mönstren bakom mäns våld mot kvinnor, och hur utsatta kvinnor hanterar det, finns det ofta empati och en känsla av omtanke för dem. Utifrån det finns det en ganska utbredd uppfattning om att samhället stöttar, hjälper och skyddar när en kvinna utsätts för våld – att det är självklart att samhället sluter upp för en kvinna även om man inte helt förstår vad som hänt.
I den bästa av världar hade det varit sant, men tyvärr är det inte verkligheten och skrämmande många gånger möts den våldsutsatta kvinnan av vända ryggar, tystnad och brist på stöd. Eller ännu värre: samhället och myndigheterna som ska beskydda henne blir själv en del av våldsutövandet.
Särskilt utsatta är kvinnor som har gemensamma barn med den man som begår våld. Ett flertal uppmärksammade fall, till exempel det om Tintin som mördades av sin pappa 2023, visar tydligt på hur myndigheter väljer att tolka den lagstiftning som finns.
I föräldrabalken, den lag som reglerar vårdnad och föräldraskap, står det att ”barnet ska ha rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med, utom när det strider mot barnets bästa".
För de flesta av oss säger nog både magkänsla och ryggrad att det inte ligger i barnets bästa att tvingas till umgänge med en våldsutövare, men tyvärr är det inte en uppfattning som alltid delas av myndigheter. Socialtjänst och rättsväsende väljer alldeles för ofta att ta större hänsyn till föräldrarnas bästa, även om en av dem begått våld på den andra.
Alldeles för ofta kämpar socialtjänst och rättsväsende med näbbar och klor för att den våldsutsättande mannen ska få tillgång till och umgänge med sitt eller sina barn. Samtidigt skuldbeläggs mamman som vill skydda barnet genom att man påstår att hon inte verkar för barnets bästa när hon försöker förhindra umgänge.
Inte alldeles för sällan bryter man mot de riktlinjer som Socialstyrelsen upprättat kring våld i nära relation, genom att till exempel propsa på familjebehandling fastän det står i riktlinjerna att ”vid misstanke om våld i nära relation är det inte lämpligt att genomföra familjebehandling med båda parter”.
Efter fallet med Tintins tragiska och onödiga död har regeringen infört lagändringar som ska stärka barns skydd mot umgänge med en förälder som är våldsutövare. Barnets rätt att skyddas mot att utsättas för våld och kränkningar ska gå före barnets behov av kontakt med bägge föräldrar.
Lagändringen är ett steg i rätt riktning, men det behövs mer. Att våldsutsatta kvinnor, och deras barn, så ofta tvingas se rättsväsende och socialtjänst som några som arbetar emot dem beror inte på att socialtjänst och rättsväsende är onda.
Det beror på okunskap och otydlig lagstiftning. Det krävs kunskap för att se varningstecknen tidigt. Det krävs kunskap för att veta vilken hjälp och vad för skydd en kvinna ska ges när hon utsätts för våld från sin nuvarande eller före detta partner.
Den som jobbar i yrken där man kan tvingas behöva hantera mäns våld mot kvinnor, men särskilt den som jobbar inom rättsväsendet eller socialtjänst, behöver stärka sina kunskaper. Det räcker inte med en endagskurs vart tionde år utan det är kunskaper som behöver fräschas upp och fördjupas kontinuerligt.
Varje kvinna som mördas av en partner är ett liv som kanske hade kunnat räddas, men så länge samhället inte vågar se sin egen inkompetens kommer kvinnor fortsätta att dö.
Kvinnostrejk Östersund: Anny Berglin, Susanne Persson, Eva Malm, Anders Vikström Aloandersson