Rickard Svedjestens lyra har många strängar

- Min farbror Olle och hans fru Britt-Marie bor kvar här. Det var 2016 som vi köpte gården exakt 400 år efter att Pehr Olsson byggde upp den. Jag gillar att bevara historien och samtidigt utveckla för framtiden, säger Rickard.
Rickard Svedjesten, snart 49 år är en profil i Oviksbygden och länet. Fjällsäkerhet och att driva fjällanläggningar är två av hans signum.

OVIKEN (JT) – Jag äger tre gårdar, en halv fäbod, del i en skiduthyrning, ett uthus med skotrar och fyrhjulingar. Pappa till tre härliga barn och min fru Marte Myhrstad Svedjesten som stöttar mig i vått och torrt, summerar Rickard.

När jag kommer till hemmet på udden Hosnäset i Hanabacken, Oviken, prick på utsatt tid, möter jag honom i sin bil.

– Jag måste bara i väg för att fixa en grej, kommer på en kort stund, säger han övertygande och fräser i väg i den fyrhjulsdrivna Mercan. Han har alltid en massa på gång, Rickard. Hur hinner du med allt?

– Ja du, det undrar jag med. Jag älskar mitt jobb och mitt liv det är grunden till att jag kan leva som jag gör.

Sin Marte träffade han, 1998, när hon nyligen börjat vikariera som veterinär i Ovikstrakten.

– Vi skulle vara förkläden åt ett annat par men var vi som blev ett par. Jag räddade honom, säger Marte på klingande norska med ett underbart stort och varm skratt.

Förutom alla engagemang är Rickard en samlare av stora mått. Ett museum med fjällräddningssaker, ett antal hus, och inte minst ett tiotal gamla skotrar.

– Jag har en gul Aktiv Snowtric från 1972, mitt födelseår, i TV-rummet. Den må vi kika på, säger han och jag hakar på, jag trodde att han skojade. Där står den.

Hur fick du in den?

– Vi var tre starka karlar som sög tag i den och gick in. Det hade varit roligt om den kunnat stå på Kärnan så fler fått se pärlan, visionerar han. Blir det ett museum framöver?

– Jag har ju början på landets första fjällräddarmuseum, där kommer det få plats några skotrar, säger han och ler sitt pliriga leende. Det sitter inte fast när Rickard får en idé. Hur började allt? 

– Jag började tidigt att jobba hos Tommy och Annika Hagström i Gräftåvallen. De är mina mentorer i allt. De satte inga gränser. Större problemlösare än de finns inte. En fantastisk skola att gå i, menar han.

Rickard berättar om att de fick Nobelsymposiet att komma till Gräftåvallen, inte bara en gång.

– Helt osannolikt var de där tre eller fyra gånger. När professor Stephen Hawkins gästade var det riktigt stort, minns han.

Det var då Rikard grundade sin anda som ledare. 

– Inget är omöjligt. Vi ska göra det bästa för gästerna. Vi ska ha roligt. Är de tre punkterna jag fick med mig, berättar han.

1988, när vägen mellan Gräftåvallen och Bydalen stod klar var han inte sen i steget utan expanderade sitt revir.

– I Gräftåvallen drev jag skidskola och i Bydalen alla möjliga aktiviteter som paragliding, miniskoter och barnens afterski det var väldigt intensivt men roligt, minns Rickard. Han slutade skolan efter nian, och har inte varit jeralaus sedan dess.

– När jag slutade nian sa min far att det inte fanns en intelligentare elev. Inte en enda läxa under tre år, berättar Rickard och flinar. Han for till fjälls så snart det gick. 

– Det är likadant nu. Vi har kvar kåken uppe i Gräftåvallen, det är närmare till Bydalen för min del därifrån. 

Vad är viktigast för dig i livet?

– Familjen, att vara far och make, fjället och jobbet i Bydalen i den ordningen, säger han rappt utan att tveka.

– Jag gillar att jobba, gärna med folk. Jag är en starter, jag älskar att dra igång nya projekt.

Efter en rejäl hus och gårdssyn lämnar vi gården på Hosnäset, Hanabacken i Oviken, där Rickard bor med sin fru Marte, schäfern Folke, barnen Solweig 15 år och Iver 13år. Deras sjuttonårige son Johann bor i Östersund under veckorna och går gymnasiet där. Första anhalten blir den anrika släktgården i Svedje.

– Våra barn är fjortonde generation på gården, säger han med stolt stämma. Den gamla ladugården är numera förvaring och snickeri och markerna arrenderas ut.

– Min farbror Olle och hans fru Britt-Marie bor kvar här. Det var 2016 som vi köpte gården exakt 400 år efter att Pehr Olsson byggde upp den. Jag gillar att bevara historien och samtidigt utveckla för framtiden. Det var härligt i somras när ett gäng entusiaster brukade Svedjebuan där vi äger halva vallen. Det är viktigt att gå ”back to basic”, understryker han.

– På restaurangen i Bydalen kör vi så mycket lokalproducerat det bara går, lägger han till. Vi åker vidare mot Bydalen via Gräftåvallen.

Efter fem år i Åre och en säsong i några av USA:s större vinterorter började Rickard som drift och säkerhetschef på det nybildade liftbolaget för liftarna i Gräftåvallen, Höglekardalen och Bydalen.

– Jag gjorde allt, körde pistmaskin, snökanon och var pistör, det var en rolig tid med mycket duktigt folk, då är det lätt att vara ledare, menar han.

2016, när han tagit över släktgården bestämde han sig för att göra något annat. Idén var att starta utbildningar inom fjällsäkerhet, men så blev det inte.

– De hörde av sig från Bydalens Wärdshus och ville att jag skulle bli platschef, och här är jag nu, konstaterar Rickard.

Sedan ett år är han VD för Bydalens Wärdshus och Snowlodge Sweden AB.

– Jag viker inte en tum från att jobba operativt. Titlar är jag inte mycket för, men det är enklare att driva på utvecklingen och kommunicera med omvärlden som VD och det gillar jag. Jag känner mig som Tommy och Annika som kunde lösa allt.

Fjällsäkerheten ligger Rickard varmt om hjärtat. Medan vi sitter på kontoret i Bydalen kommer en fjällräddarkollega förbi för att hämta sina nya handskar inför vinterns uppdrag.

– Det är en hel del som måste till för att fjällen ska vara så säkra som vi inom Fjällräddningen bara kan åstadkomma. När det är mycket folk till fjälls, eftersom det är heimester som gäller nu, lär vi få mer att göra. Men vi är redo dygnet runt att göra skillnad och rädda liv på fjället, intygar Rickard.

Hur kommer det att gå för er i Bydalen nu med ytterligare restriktioner som införs på julafton?

– Det är tråkigt. Många i branschen har redan gjort det så bra som möjligt. Jag hade önskat att myndigheterna kommit med de nya restriktionerna en vecka tidigare. För det kommer att bli färre timmar för de som ska jobba, säger Rickard.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på email
Dela på print
  • Annonser