Rent dricksvatten är ett kommunalt ansvar

Gruvdrift i alunskiffer är tekniskt komplicerad och potentiellt mycket miljöpåverkande, det är väl känt.

Som företrädare för kommunerna runt Storsjön är det vårt ansvar att säkerställa rent dricksvatten för medborgarna. Vi har därför ägnat resurser och tid åt att klargöra kunskapsläget på området och redovisa att vi inte accepterar något experimenterande som kan göra Storsjön otjänlig som dricksvattentäkt.

Nyligen anordnade vi ett kunskapsseminarium på Jamtli, med tre av Sveriges främsta experter på alunskiffer på plats. Vi fick bland annat lära oss att:

• I Aura Energys ansökan om tillstånd för att öppna en alunskiffergruva i Oviken beskrivs

metoder och processer för utvinning och deponi utan referenser som visar att de fungerar i praktiken.

• Utvinning och oskadliggörande av giftiga ämnen nämns inte alls i ansökan. Det kan

enklast förklaras med att ambitionen är att lämna gifterna i avfallet, en metod som har

orsakat allvarliga miljökatastrofer.

• Vid utsläpp av 3,2 ton kadmium till Storsjön överskrids gränsvärdet för dricksvatten, med ökade halter ökar risken för bland annat njurskador och cancer. Aura Energys tänkta projekt i Oviken skulle exponera 420 ton kadmium för potentiell urlakning.

• Vid utsläpp av 80 ton arsenik till Storsjön överskrids gränsvärdet för dricksvatten, med ökade halter följer risker för bland annat cancer, hjärtkärlsjukdomar och fosterskador. Det tänkta projektet i Oviken skulle exponera 5 000 ton arsenik för potentiell urlakning.

• Riskerna för dammbrott eller översvämningar, exempelvis efter skyfall, är svårbedömda. Skulle det ske är konsekvenserna potentiellt ödesdigra.

• Kunskapen om luftburen spridning av toxiska tungmetaller via damm är bristfällig.

• Alunskiffern innehåller höga halter av kol. Gruvdrift skulle frigöra stora mängder koldioxid som behöver fångas in. Detta nämns inte i Aura Energys ansökan.

Det framstår nu som uppenbart att Aura Energy, det prospekteringsföretag som har ansökt om att få bryta 65 miljoner ton några kilometer från Storsjön, först vill beviljas bearbetningskoncession och därefter börja utveckla metoder för utvinning och deponi. Detta är möjligen rimlig praxis för gruvprojekt i traditionella gruvmalmer, men som vägen fram till Sveriges första alunskiffergruva på över 50 år är det ingen acceptabel process.

Kanske kommer hållbara metoder för gruvdrift i alunskiffer existera någon gång i framtiden, men de bör i så fall inte utvecklas inom ramen för fullskaliga gruvprojekt. Aura Energys tänkta gruva nära Storsjön skulle bli 30-40 gånger så stor som den ökända Ranstadgruvan, där alunskifferbrytning på 1960-talet orsakade allvarliga och kostsamma miljöskador.

Regeringen arbetar just nu med en ny mineralstrategi. Det är ett bra tillfälle att se över förutsättningarna för en lagstiftning som är anpassad för alunskiffer.

Vi föreslår:

- Lagstifta om att bly, arsenik, kadmium och andra ämnen med toxiska egenskaper inte får lämnas kvar i avfallet efter avslutad gruvdrift i alunskiffer.

- Slå fast att dokumenterade och bevisade metoder som säkerställer en i alla steg hållbar process – från utvinning till deponi – är ett krav för beviljad bearbetningskoncession.

 - Kraven på bevisade metoder bör gälla redan för undersökningstillstånd. Det behövs ingen ytterligare provborrning för att konstatera att de toxiska ämnena förekommer i alla alunskiffrar i hela Sverige.

Rent dricksvatten är ett kommunalt ansvar. Vi kommer fortsätta att göra vad vi kan för att Storsjöns vatten ska förbli drickbart, i dag och i framtiden.

Therese Kärngard (S) Bergs kommun

Anders Bromée (C) Bergs kommunKent Karlsson (M) Bergs kommun

Maria Jacobsson (S) Krokoms kommun

Stina Kimselius (M) Krokoms kommun

Marie Svensson (V) Krokoms kommun

Martine Eng (S) Åre kommun

Linnea Haggren (KD) Åre kommun

Daniel Danielsson (C) Åre kommun

Niklas Daoson (S) Östersunds kommun

Effie Kourlos (C) Östersunds kommun