Regeringen fortsätter blunda i sin ensidiga kärnkraftstro

Sverige har idag en regering som sitter fast i blind kärnkraftstro. Att binda sig vid en energikälla som kostar oerhört mycket, innebär allvarliga risker och dessutom tar lång tid att bygga är att blunda för verkligheten. 

I november lanserade Tidöpartierna en färdplan för ny kärnkraft. ”Vi levererar nu ett pärlband av beslut för att bana väg för ny kärnkraft”, förklarade energi- och näringsminister Ebba Busch i en vacker omskrivning. 

Därefter har en kärnkraftssamordnare tillsatts. Eftersom de tidigare utlovade 400 miljarder kronor som regeringen redan har lovat i kreditgarantier ska mer av skattebetalarnas pengar tas fram. Förbudet mot uranbrytning ska slopas. Allt för att ny kärnkraft motsvarande två storskaliga reaktorer ska vara i drift 2035 och fem gånger mer till 2045, hoppas regeringen.

Mycket lite tyder emellertid på att det går att bygga nya reaktorer på tio år. De senaste europeiska projekten – Olkiluoto 3 i Finland, Flamanville 3 i Frankrike och Hinkley Point C i Storbritannien – visar tvärtom att kärnkraftsbyggen tar mycket längre tid än planerat – och dessutom blir mycket dyrare. 

Föga tyder på att det skulle bli annorlunda i Sverige. Uppenbarligen börjar regeringen inse att det inte blir några nya reaktorer utan stora skattesubventioner. Kreditgarantierna räcker inte. Kärnkraftssamordnaren Carl Berglöf talade nyligen om kostnaden för kärnkraftsplanerna hamnar i storleksordningen 1000 miljarder kronor och Moderaterna hoppas nu på medfinansiering från EU. 

Riskerna med kärnkraft är inte lösta. Lyckas regeringen upphäva förbudet mot uranbrytning ökar trycket för att öppna gruvor i alunskifferlagren vid Storsjön med stora negativa miljökonsekvenser för Jämtland. Av kriget i Ukraina borde vi lära oss att kärnkraftverk kan vara sårbara mål i krig utöver de haveririsker som faktiskt finns. 

Lägg till detta det radioaktiva avfallet som måste hållas avskilt från allt liv i tusentals år framöver, ett ansvar som läggs på framtida generationer. Det blir inga nya reaktorer utan stora subventioner från skattebetalarna, en kärnkraftssatsning kräver närmast planekonomiskt tänkande för att bli verklighet. 

Ändå vill dagens regering gå vidare ”med ett pärlband av beslut för att bana väg för ny kärnkraft”. Riskerna viftas undan. Om man ser sig om i världen kan man konstatera att de förnybara energikällorna snabbt byggs ut och att allt bättre teknik utvecklas för att lagra energi. 

Detta pågår just nu och är hoppingivande för den gröna omställningen. Tyvärr verkar dagens regering se blunda för de möjligheter som finns utan ny kärnkraft. 

Föga tyder på att man öppnar ögonen. Sverige exporterar idag el, men vi kommer att behöva producera mera. Vindkraften – framför allt den havsbaserade – har en stor potential, solenergin växer snabbt och vattenkraften kan effektiviseras. 

Det är på förnybar energi, miljövänlig teknik och förbättrad lagring satsningarna bör göras för att vi ska få till stånd en verklig grön och långsiktigt hållbar omställning. 

Håkan Larsson, centerpartist på Rödön