Politiker överbjuder varandra om tryggare Sverige

Trots Cornonapandemin så finns det i alla fall ett Svenskt Mästerskap som rullar på som vanligt. Nämligen partiledarnas envetna kamp om att försöka övertyga landets befolkning om vem som är den mest lämpade när det gäller att göra Sverige tryggare igen.

Några större skillnader i taktik är det däremot inte frågan om. Bara tuta och kör! Tusentals och åter tusentals nya poliser! Hårdare och hårdare straff! Kraftfulla utbyggnader av häkten och fängelser! De små variationer som kan förekomma handlar om hur stora massor av övervakningskameror som kan behövas!

Hur mycket avancerad avlyssningsutrutstning som måste anskaffas! Hur man skall kunna få igång något slags angiverisystem! Om det kanske måste bli en lagändring så att man kan börja med att använda svensk militär mot den egna befolkningen igen! 

Vem som nu än tar hem detta Svenska Mästerskap struntar jag personligen blankt i. För till dess att motsatsen har bevisats så är jag mycket tveksam till att kanske inte ens en överlägsen segrare kan komma att lyckas. Sedan är det ju faktiskt så också i tävlingar att det inte brukar räcka med att bara slår sig för bröstet och skrävlar om att man är den bäste. Vanligtvis så måste man prestera något också. 

Men om någon nu, mot min förmodan, skulle lyckas med att göra Sverige till ett tryggt land igen att leva i, så skulle nog ingen bli gladare än jag och jag skulle gärna vara den förste till att gratulera i så fall. Men tyvärr så fruktar jag för att priset för denna framgång skulle komma att bli väldigt högt.

Till och med skyhögt – och ändå så kan åtminstone inte jag se något alternativ till de föreslagna åtgärderna heller. För nya generationer, som bara har växt upp med denna otrygghet, utgår jag från att det med rätta kommer att betraktas som något mycket positivt och befriande. Helt enkelt en lättnad. Men för oss äldre, som hann med att uppleva ett Sverige som var i stort sett rätt så tryggt och dessutom förhållandevis trevligt och trivsamt, kommer nog känslorna att vara delade.

Tryggheten kommer nog också vi att uppskatta, men det är väl ingen tvekan om annat än att vi äldre kommer att minnas och sakna det trevliga och trivsamma Sverige som fanns en gång. För hur många, eller rättare sagt hur få, är det som naivt hoppas och tror att det nya och tryggare Sverige också kommer att bli lika trevligt och trivsamt som förut? 

Bo Jönzén 

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på email
Dela på print
  • Annonser