Kommunens ‘gröna’ prestigeprojekt faller på egna löften

Det började med löften om en grön framtid: 1000 nya jobb, ett världsunikt cirkulärt projekt och en chans för Östersund att bli en föregångare i den gröna omställningen. Men nu, när detaljplanen för Spikbodarna har presenterats, är det tydligt att de stora orden var just det – bara ord.

Den 26 februari – precis när många jämtar som bäst packade för sportlov – startade samrådet för detaljplanen som ska omvandla Spikbodarna till industrimark. Fram till den 31 mars har östersundarna möjlighet att lämna synpunkter, men tiden att sätta sig in i och ifrågasätta planerna är knapp. 

Planbeskrivningen talar sitt tydliga språk: området Odensala 3:3 m.fl. ska rymma industri, verksamheter, växthus, fiskodling och elnätsinfrastruktur. Byggnader kan få bli upp till 40 meter höga. Det som en gång såldes in som en visionär miljösatsning har förvandlats till en trist exploatering – på bekostnad av skog, rekreationsområden och ekosystem.

En av huvudpoängerna när projektet lanserades var löftet om 1000 nya jobb: 200 i datacentren och 800 i växthusen. Den siffran har visat sig vara gravt överdriven. Erfarenheter från andra datacenter i Sverige pekar på att 200 jobb är en orimlig kalkyl, och odlingsföretag vi pratat med har bekräftat att schablonen om 800 arbetstillfällen i växthus saknar verklighetsförankring. När kommunalrådet Niklas Daoson (S) i början av 2025 fick frågan i SVT, justerades siffran plötsligt ner till 500 – och även det är osäkert.

Kommunen och Jämtkraft hävdar fortfarande att projektet bidrar till en grön omställning. Men den spillvärme som lyfts fram som en nyckel till klimatnytta kan bara användas under kalla månader, samtidigt som växthusen kräver stora mängder el och vatten året runt. Dessutom finns inga belägg för att det skulle vara särskilt gynnsamt att "förädla energi lokalt" (Jämtkrafts egna, tveksamma ordval) genom att driva grönsaksproduktion, om det samtidigt råder energibrist i mer samhällsviktiga verksamheter.

Utöver detta finns inget hållbart i att fälla 140 hektar skog och ersätta den med energikrävande växthus och industri. Ljusföroreningar och markingrepp hotar både ekosystem och Östersunds identitet som friluftsstad.

I efterhand är det lätt att förstå varför många politiker lät sig lockas av visionerna. S, C, M, KD och SD såg en möjlighet till tillväxt, och företagens presentationer var skickligt utformade för att låta moderna och gröna.

Men nu vet vi mer. Wa3rm, företaget bakom växthusen, har ekonomiska problem och kan kanske inte ens genomföra sin del av projektet. Samtidigt försöker kommunens mark- och exploateringskontor rädda kalkylen genom att öppna upp för traditionell industri och fiskodling – en fullständig avvikelse från den ursprungliga visionen. Är detta verkligen den satsning som ska få forma Östersunds framtid? 

Många i Östersund har redan sagt ifrån. Kommunledningen har fortfarande möjlighet att lyssna. Frågan är enkel: ska ett av stadens mest uppskattade naturområden offras för en industrietablering som bygger på falska premisser?

Vi är övertygade om att Östersund kan växa och utvecklas, men inte på bekostnad av värdefull natur och friluftsliv. Vi uppmanar Östersunds politiker att ta in fakta, ifrågasätta kalkylerna och ha modet att tänka om – innan det är för sent.

Föreningen Rädda Spikbodarna 

Henrika Lavonius Wike, Marianne Gidén, Lotta Ekström, Linda Karlsson, Peter Novak, Jana Novak, Anders Nilsson, Anders Hedlund, Emma Lundstedt och Marie Engblad