Att förflytta historien är ett demokratiskt snedsteg

Återigen står Riksarkivet i Östersund inför hotet att flyttas från länet. En snabbutredning om arkivets framtid ska göras, samtidigt som ett nytt stort arkiv byggs i Härnösand.

Riksarkivet i Östersund delar lokaler med bland annat Föreningsarkivet. Under samlingsnamnet Arkivet i Östersund samarbetar de båda arkiven genom sin utåtriktade arkivpedagogik, det vill säga att aktivt tillgängliggöra arkiven för människor. Som exempel på detta kan nämnas att länets skolor har ett mycket bra samarbete med arkivet, samt föreläsningsserien After Work som genomförs tillsammans med Jamtli där föreläsningar varje vecka sänds på samlingsplatser över hela länet. Detta utåtriktade arbete kombinerat med att vara en öppen och inbjudande miljö för arkivarbete gör det till en levande och viktig samlingsplats för alla som intresserar sig för länets historia. Här möts släktforskare, studenter, forskare, författare och andra intresserade av olika slag. 

Detta öppna och pedagogiska arbete gör Arkivet i Östersund unikt vilket också ger resultat, här söker sig civilsamhället till Arkivet i stor utsträckning. I tider när vi pratar om vikten av att stärka demokratin och människors kunskaper om hur vi upprätthåller den borde detta vara något eftersträvansvärt, något för andra att ta efter. För att lära av vår historia är en förutsättning för att kunna förstå vår samtid och se vår framtid, och då behöver vi ha vår historia nära till hands.

Att förflytta människors historia utom räckhåll för oss är med andra ord att frånta oss den, och kan inte ses som en handling som främjar ett demokratiskt samhälle.

I Riksarkivets senaste årsredovisning skriver man: ”Problemen med att nå fram till regioner och länsstyrelser kan bottna i att frågor om hur kulturarv kan användas i den regionala utvecklingen och den sammanhållna landsbygdspolitiken drunknar i mer självklara utvecklingsområden som behov av infrastruktur, utbildning och arbetstillfällen. 

Riksarkivets potential som samarbetspartner i frågor om utbildning, forskning och livslångt lärande samt, genom de arkiv vi förvarar, som inspiratör för platsutveckling, turism och kreativa branscher tas därmed inte i beaktande.”

Riksarkivet i Östersund är exemplet som avviker från den lägesbeskrivning som myndigheten själv gör. Genom nära samarbete med näringslivet (inte minst turismsektorn), Mittuniversitetet, länsstyrelsen, Region Jämtland Härjedalen, Östersunds kommun, länsmuseet Jamtli, Gaaltije – Saemien Museume och Sametinget är Riksarkivet i Östersund en självklar part i alla frågor som handlar om regional utveckling och kulturarv, samt arbetet med det samiska arkivmaterialet i hela Sápmi.

Återigen, detta borde vara något eftersträvansvärt, något att förstärka. Inte lägga ner.

Om vi vill ha kvar vår historia, om vi vill värna vår demokrati, så är det återigen dags att vi mobiliserar oss och ser till att Riksarkivet i Östersund blir kvar. Vill du vara en del av detta så är du välkommen till facebookgruppen Riksarkivet i Östersund ska vara kvar samt att skriva på den namninsamling som finns där.

Trine Amundsen, ordförande Heimbygda, Jämtland Härjedalens hembygdsförbund 

Eva Tegnhed, arkivchef Föreningsarkivet i Jämtlands län 

Michael Häggmark, ordförande Jämtlands Lokalhistoriker och släktforskare 

Jerker Bexelius, verksamhetschef Gaaltije – Saemien Museume 

Charina Knutson, chef för Nordiskt Centrum för Kulturarvspedagogik