Oktoberslakt i Tåssåsen

60 renar på väg in i den så kallade silen, där renarna sorteras. Några går till slakt och andra springer vidare ut på fjällhedarna.
Klockan är nästan tio när jag anländer till rengärdet i Glen. Jag ska träffa Nicklas Johansson, sambon Kerstin Lilja och deras son Jonas Johansson.

Familjen är redan inne i gärdet och jag undrar hur jag ska våga gå ända bort dit där de är.

– Renarna viker undan var inte orolig, säger mannen som guidar mig fram bland flera tusen renar. Dimman har lättat, nu är det mest mulet, med hopp om lite sol. I dag är det oktoberslakt på programmet för Tåssåsens sameby.

Jag hälsar på Nicklas och hans familj. Lite längre bort står hans yngre bror Thomas och mellanbrodern Peder står mitt i gärdet och håller koll på de gula nummerlapparna som fästs på de omärkta renkalvar som fångas in med lasso för att märkas. Efter ytterligare någon timme i gärdet har kalvarna funnit sina vajor.

Förutom att de är renägare driver Nicklas och hans två bröder Glens Fjällfiske

– Det är bra att kunna visa vår kultur och arvet vi bär med oss. Jag har kunskap om sex generationer, det vill jag föra vidare. Fjällfisket har samebyn hållit på med länge och för snart 20 år tog vi tre bröder över och driver den delen, berättar Nicklas.

Från det stora rengärdet leds renarna in i en så kallad matarhage. Ungefär 400 renar åt gången för att sedan ta in 60 till 80 i silen. Silen är en liten rund trähage med ett antal portar där man släpper renar som ska till slakt.

Det är ett gäng kollegor från grannbyn Handölsdalens sameby på plats för att hämta igen sina renar som blandat sig på fjället med Tåssåsrenarna.

– På samma sätt åkte vi häromdagen till Handölsdalen för att hämta igen renar som hör till oss, förklarar Nicklas.

Nu tar sig alla en rast. Det behövs för det är ett tufft jobb att hantera renarna i silen. Jag byter några ord med Nicklas sambo Kerstin.

– Förutom renskötseln jobbar jag med bokföring. Både för samebyns ekonomiska förening, mig själv och Nicklas firma, utöver det har jag hand om några andra bolag inom olika branscher, nämner hon.

Hur går arbetet idag?

– Det går bra. Jag är glad att se att renarna kom in utan en enda bitskada. Det största orosmomentet är rovdjuren, det kommer vi aldrig ifrån. Så idag är det en bra dag, konstaterar Kerstin med en lättnadens suck.

Parets son Jonas går i åttonde klass och han är alltid med när det behövs ett par extra händer. Flera gånger ser jag hur galant han fångar in renarna som ska sorteras till slakt.

– Vi är ett familjeföretag och barnen ingår från födseln. Alla har sina egna renar och hjälper till med arbetet, berättar Nicklas.

Tåssåsens sameby har en sommarhjord på runt 9000 renar och efter höstens tre eller fyra slaktomgångar ska antalet vara 5500.

Hur är livet som renskötare?

– Det är ett riktigt härligt jobb vissa dagar, det är härligt att vara ute i naturen. Andra dagar är det rätt tufft. Idag är det en bra dag. Nicklas står och öppnar dörren för renarna som släpps ut på fjället igen. Är det inte tungt att jobba så hårt en hel dag?

– Det känns i kroppen, man är ju inte 25 längre. Visst är man sleten. Det är ett hårt arbete med att märka och sortera renarna men det går, säger han och öppnar dörren för nästa gäng som springer ut över fjällheden.

När får du vila?

– Augusti och efter kalvmärkningen i början av juli är det lite lugnare men nu är det fullt upp till dess, säger Nicklas Johansson.

Jag lämnar fållan strax efter tre. Jag har fotat och iakttagit men är ändå rätt trött i kroppen. Hur trötta är inte Nicklas, Kerstin, Jonas och de andra som slitit hårt denna torsdag på fjällheden i Glen.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på email
Dela på print
  • Annonser