Nya Remonthagen - för människor och mångfald!

Fler bostäder behövs i Östersund, fler människor vill och behöver börja odla sina grönsaker själva, ha ett stadsnära friluftsliv med skidåkning och promenader vid blomsterängar med fjällutsikt samt en fin och inbjudande infart till vår lilla stad. Nya Remonthagen, ett bygg- och boendeprojekt som initierats av Jamtli och involverat många människor med olika kompetenser (arkitekter, odlare, pedagoger, näringsidkare m.fl.) har allt detta och mer därtill.

Miljövänliga låga flerfamiljshus, radhus och små enfamiljshus byggs i trä, stora odlingsytor (6000 m3) skapas på bördig mark i övre delen av Remonthagen. De stora vackra träden och resten av den öppna ängsmarken bevaras och fortsätts skötas som ängsmark med slåtter (och/eller bete) till gagn för både friluftslivet och den biologiska mångfalden.

Det är inom det sistnämnda som jag har min kompetens, på denna äng hittas växter och ängssvampar som kommit hit naturligt och är beroende av fortsatt skötsel med slåtter och ”höskörd” (eller bete med betesdjur) för sin fortlevnad. De hotade/rödlistade ängsväxterna fältgentiana och månlåsbräken växer här tillsammans med mer allmänna ängsväxter som prästkrage, käringtand, ögontröst, blåklocka, vårfingerört, rosettjungfrulin och det vackra lilaskimrande gräset fjällgröe. 

De växer i de magra och torrare delarna av marken och utefter gångvägar. Fint att se att hänsyn tagits till markens beskaffenhet så att ängen får förbli blommande (genom fortsatt skötsel) och att den artfattiga, frodiga marken (mer lik odlad åkermark) får odlas upp och bli till mat och odlarglädje. 

Jag arbetade på Länsstyrelsen (1995–2023) med kompetensutveckling av fr.a. lantbrukare kring skötsel och restaurering av ängs- och betesmarker. Dessa naturliga fodermarker – vårt biologiska kulturarv – innehåller som de flesta idag vet en stor mångfald av arter (växter, svampar, insekter m. fl. artgrupper) men har under de senaste 100 åren minskat dramatiskt så att vi idag bara har någon procent kvar, faktiskt bara några promille om vi ser till ängsmarken. 

Detta har såklart gjort att de växter som trivs i dessa marker fått allt mindre livsutrymme och att tex brunkulla och fältgentiana och många fjärilar nu hotas av utrotning. 

För att främja skötsel och restaurering av de ängsmarker som ännu finns kvar, tog vi i slutet av 1990-talet fram ett arbetsmaterial tillsammans med illustratören och konstnären Nils Forshed (1940–2021). 

Nils målade en vacker affisch med ängsväxter och några fåglar, fjärilar och ängssvampar i ett jämtländskt landskap som alla här kan känna igen sig i. Detta material ”Ängens och hagens växter i Jämtlands län” har delats ut och använts mycket sen dess. 

Här kan man se om just ”min mark” är artrik och har några av dessa idag allt ovanligare växter, vilket också betyder att marken har en lång historia som fodermark utan att den har plöjts upp. På Remonthagen (som ju tidigare varit betesmark för remonter – unghästar, och nu sköts som slåtteräng) hittar man inte mindre än 20 av dessa ”affischväxter”. 

Jag blev glad och fascinerad när jag såg att det var illustratören Nils Forsheds bror, arkitekten Kjell Forshed, som skapat de vackra ”Bullerbyliknande” ritningarna till Nya Remonthagen! 

Måtte detta projekt bli verklighet och arkitektens ritningar komma till liv för människor och mångfald, odling av både mat och kunnande och för att inspirera fler att bygga inkluderande och miljövänligt.

Ninni Nordlund, tidigare rådgivare för ängs- och betesmarker, numera pensionär med stort odlingsintresse