Johnny Hallquist, 68 år, är bosatt i Valsjöbyn. Han berättar om ett speciellt möte som han var med om runt år 2007:
–Jag var uppe i Sangis för att sätta viltstängsel, då en riktigt gammal farbror kom fram till mig. Vi började prata och när han fick veta att jag var från Valsjöbyn, berättade han att han varit förlagd där under kriget. Sedan frågade han plötsligt ”Och vad hände med den där runstenensom  jag såg? Vad gjorde de med den?”.

Johnny spetsade förstås öronen, och följande kunde nystas upp. Runt krigsslutet började en ny affär att byggas, ett snäpp bort från den gamla lanthandeln. Längst in i den skyddade viken i Valsjön, på en liten höjd nära vattnet skulle den nya affären uppföras. Under grävandet och markförberedningen ska någon typ av ristad sten ha kommit upp under i dager.
–Den gamle mannen bekräftade att han själv sett den, med egna ögon, berättar Johnny.
–Han var mycket bestämd på den punkten. Men han berättade också att gubbarna på bygget ville skyffla över den med grus och fortsätta arbetet som om ingenting hänt. De var oroliga att inte få fortsätta, ifall de berättade om den.
Johnny Hallquist fortsätter:
–Jag har aldrig kunnat glömma det där som den gamle farbrorn i Sangis berättade.

Han berättar också att gruset till affärens grund, som skylde över den ristade stenen, kom från ingen mindre än Hollywoodstjärnan Ann-Margrets barndomsgård snett över vägen. Än idag finns det en grop där.
En annan andrahandskälla i Valsjöbyn heter Sven-Åke Nordenmark. Hans mamma Elsa gick bort häromåret.
–Ja, jag har hört historien om den där runstenen från min mamma när jag var grabb, erkänner han.
–Men sanningshalten i den har jag ingen koll på.
Karl Åke Vestlund äger fastigheten. Han berättar att familjen flyttade in i den 1947, då den var färdigbyggd.
–Någon runsten eller ristad sten har jag inte hört om. Men bygget tog minst ett par år och jag var så liten då, bara fyra-fem år.

Karl-Johan Olofsson är arkeolog och antikvarie vid Jamtli. Han blir genast intresserad när Jämtlands Tidning ringer honom om saken:
–Åh, så spännande!

Tror du att det här bara är en skröna?
–Nja, det behöver det inte alls vara. Det finns en liknande situation i närheten av Lit, när en ladugård skulle byggas och de hittade en runsten. Den rodde de ut med och dumpade i sjön! Man måste komma ihåg att muséet tidigare var en myndighet och folket förr hade stor respekt för den, ja var till och med rädda för den.

Sveriges nordligaste runsten är Frösöstenen på Frösön. Men att det skulle finnas en vikingatida runsten i Valsjöbyn låter lite knepigt för Karl-Johan Olofsson, Anledningen är att det inte finns andra direkta järnålderslämningar i trakten.
–Det är lätt att tro att alla ristade stenar är runstenar, men så är inte fallet. Det finns olika typer av minnesstenar och alla vet vi faktiskt inte exakt vad de hade för funktion. ”Stenen i grönan dal” i Åre är ett sådant exempel, där vi helt enkelt inte vet.

Han tror istället att det kanske kan handla om någon typ av hällristning, liknande de som finns i Glösa och Gärde. De gjordes under jägarstenåldern och alltid nära vatten. För i Jämtlands län med omnejd har människor levat sedan inlandsisen smälte för ungefär 10 000 år sedan. Längst stränderna på vattenvägen från Hotagen och Valsjön in i över norska gränsen finns ett flertal fyndplatser och boplatser.
–Om det framkommer något mer runt denna ristning i Valsjöbyn, så är jag mycket intresserad av att få veta det, avslutar Karl-Johan Olofsson.