Leif Landin lämnar Sveriges Radio Jämtland

- Tripi är en helt underbar dvärgschnauzer säger Leif och det strålar värme runt honom och den vita hunden, det är vår tredje dvärgschnauzer, nämner han.
I dag torsdag den 13 augusti sände Leif Landin sin sista ordinarie sändning i Sveriges Radio P4 Jämtland. Efter 31 år vid mikrofonen i lyssnarnas tjänst går Leif Landin nu i pension.

– Jag fyller 64 år nästa gång och känner att nu är det helt rätt tid för mig att gå i pension, menar Leif.

Med rötterna i 50-talets Ytterån, då klasskompis med tidigare radiokollegan Janne Nyman, började Leif att lyssna på radio i unga år.

– Jag minns att familjen lyssnade på Frukostklubben och jag gillade Nicke Lilltroll i tidigt 60-tal och så Hyland förstås, berättar Leif.

Att Landin glatt många lyssnare är det inte tu tal om. I en insändare från sent nittiotal i Länstidningen skriver signaturen ”En lyssnare”.

”Jag med flera vill höra mera Åke Jonsson och Leif Landin. De två har så mjuka och härliga radioröster.”

– Det är roligt att vara uppskattad. De fick som de ville, vi gjorde många timmar tillsammans jag och Åke, jag har drygt 12.000 timmar i luften bakom mig, eller ännu mer om jag tänker efter, säger Leif.

Landin lämnar SR scaled
Efter 31 år vid mikrofonen i lyssnarnas tjänst går den lokale radiomannen Leif Landin nu i pension.

Hans radiokarriär började hösten 1984 i Östersunds Närradio 96,1 MHz.

– Jag var fackligt aktiv och hade jobbat på lasarettet i Östersund sedan 1976. På ett fackligt möte kom punkten närradiosändningar upp och då sa ordföranden Erik Larsson att jag skulle vara klippt och skuren och så sändes jag på flera kortare utbildningar på Hola folkhögskola, och sedan september 1984 har jag talat i radio, minns Leif.

På frågan om vilka programledare som inspirerat svarar han rappt Ulf Elving.

– Även Kjell Alinge och Janne Forsell var ju fenomenala och så roliga sen. Kersti Adams-Ray inte att förglömma, vilken härlig röst och trevlig, jag träffade henne på någon av de stora radiofesterna i Stockholm och vi talades vid en god stund, berättar Leif.

Sedan 1987 lever Leif med hustrun Stina. Hon sticker ut huvudet och förkunnar att hon ska åka på affären. Hur har Leif varit under alla era år tillsammans undrar jag.

– Ja, vad ska jag säga, han är väldigt snäll. Precis som alla säger. Han stöttar alltid på bästa sätt och vi har väldigt roligt tillsammans, säger Stina och far i väg.

– Tänk vad tiden går, vi har hållit ihop i 33 år. Å tre härliga barn har vi tillsammans och två barnbarn dessutom som bara bor ett par kvarter bort här i Odensala, nämner han.

Men hur hamnade du på Lokalradion, Radio Jämtland, som det hette då?

– Det var hösten 1989 och jag var sugen på att göra mer radio så jag hörde av mig till dåvarande redaktionssekreteraren, Mats Elg, som lät mig göra ett program som hette ”I huvet på”. Det gillades och jag började sända Radiograttis och caféprogram som sedan blev förmiddagarna i Radio Jämtland, berättar den nyblivne pensionären.

Vad har varit roligast under alla dina år på radion?

– Vi i femman och rimstugorna i särklass. Att möta lyssnarna där de är i vardagen och tala om stort och smått, att få folk att berätta är ju enastående härligt, menar Leif.

Hur är det nu jämfört med på 90-talet?

– Det var helt klart roligare att sända förr, när vi själva bestämde över vad som skulle sändas. Nu styrs det mesta från Stockholm, det blir mera likriktat. Styrningen är en olycklig utveckling, det var mera frihet förr, slår Leif fast.

Han vet, för under hans 31 år på Radio Jämtland har sju radiochefer passerat.

– De är en brokig samling men de flesta har gjort sitt bästa för radiolyssnarna, säger Leif diplomatiskt.

Vilka speciella händelser minns du under alla dessa år?

– Jag jobbade den förmiddagen då Estonia sjönk, det var bara att lägga om programmet. Åke Johnsson och jag sände när Anna Lind mördades, sådana tillfällen glömmer man inte, berättar Leif.

Vad ska du göra nu, när du får en massa tid?

– Som du ser gillar jag att fixa med blommor, jag läser mycket, Stina och jag spelar golf, jag är kontaktperson till en kille och så har vi barnen och barnbarnen och min favorit Tripiinte att förglömma, utbrister Leif och hunden hoppar upp i altansoffan.

– Hon är en helt underbar dvärgschnauzer säger han och det strålar värme runt Leif och den vita hunden, det är vår tredje dvärgschnauzer, nämner han och fortsätter. Sen gillar jag att gå på föredrag och konserter så det kommer inte vara några problem att få tiden att gå, tänker Leif.

Kommer du att sakna radion?

– Jo, naturligtvis men samtidigt är det skönt att jag nu har bestämt mig för att sluta, poängterar han.

Vad tror du det är som bidragit till din popularitet som programledare?

– Ja det är nog så enkelt som att jag är halvnorsk, min mor var norska. Jag har en positiv grundsyn på livet och det är klart att det hörs i radion, menar radiolegenden.

Vad händer under din sista ordinarie sändning?

– Ja om jag det visste, säger Leif klurigt och fortsätter. Jag ska i vart fall plocka fram lite gamla fina inslag från förr och sedan lär någon av cheferna dyka upp på slutet, det brukar ju vara så det går till när man slutar på radion, skrattar Leif.

Men allvarligt talat kommer du inte att få abstinens av att inte få prata i radio?

– Det kommer jag säkert att få. Att tala med folk kommer jag helt klart att sakna. Men jag vet att jag ska hålla i årets rimstuga den 22 december mellan 19 och 22, sedan blir det Vi i femman i vinter, avslöjar Leif Landin för alla radiovänner.

Hur tänker du dig tiden framöver?

– Ja om jag bara vill så kan jag ju lata mig en hel dag och bara sitta och titta på molnen, filosoferar Leif Landin med glimten i ögat.

Landin Blommor scaled
– Som du ser gillar jag att fixa med blommor, jag läser mycket, Stina och jag spelar golf, jag är kontaktperson till en kille och så har vi barnen och barnbarnen nämner Leif Landin nybliven pensionär.
Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på email
Dela på print
  • Annonser