LEDARE
Kvinnodag och kvinnliga journalister
Som kvinna och tf. chefredaktör just denna vecka, känns ett tema väldigt självklart att ta upp i ledaren: Internationella kvinnodagen den 8 mars. Den instiftades redan år 1910, av den tyska kvinnorättskämpen Clara Zetkin. En speciell tanke går förstås till kvinnorna och deras svåra situation i Ukraina. Där är kvinnodagen för övrigt även en nationell helgdag.
Jag är uppvuxen i Växjö med en mamma som var djupt engagerad i jämställdhetsfrågor, Hon var aktiv i Fredrika Bremer-förbundet, som är en av Sveriges äldsta kvinnoorganisationer.
Är det någon ung idag som känner till Fredrika Bremer, som levde på 1800-talet, eller hennes förbund? Skulle knappt tro det, hon har kanske försvunnit ned i historiens glömska och någon lokalavdelning finns idag inte i Jämtland.
Fredrika Bremer var skribent (bland annat till idéromanen Hertha). Hon var samtida med Wendela Hebbe, som sägs vara Sveriges första kvinnliga journalist och som arbetade på Aftonbladet. Härmed kommer jag osökt in på kvinnor, journalistik och genus.
En rapport från Institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet förra året (”Räkna med kvinnor 2020”), visar att fler kvinnor får komma till tals i svenska nyhetsmedier idag. Det har länge bara varit omkring 30 procent kvinnor i press, radio och tv.
Men nu är andelen kvinnor i Sverige som syns och hörs i nyhetsflödet något fler: 38 procent. Det märks också på Jämtlands Tidnings redaktion. För första gången någonsin är vi exakt lika många kvinnliga som manliga journalister. Sammanlagt är vi sex stycken, tre kvinnor och tre män.
Men det finns det såklart fortfarande områden inom journalistiken i Sverige som kan förbättras vad gäller genus och normkritiskt tänkande. Här är några: Kvinnliga journalister utsätts genomgående för mer hot (något som jag själv har personlig erfarenhet av). Vidare är andelen kvinnliga experter i nyhetsflödet i landet lågt och sportjournalister är övervägande män.
Prioriterar kvinnliga journalister nyheter på ett annat sätt än män? Min kollega, Strömsundsredaktören Anna, frågar sig så klokt:
– Nyhetsvärdering handlar inte om att en rapportering är mer värdefull än någon annan, utan om att vi måste prioritera. Om vi lokalredaktörer tvingas att välja mellan två stories: ska vi skriva om en kvarglömd kattunge på bussen eller om en läkare som har fejkat sin licens? Kattungen får fler likes, men patientsäkerheten måste ju prioriteras. Ska vi skriva om ett skidlopp på en förskola eller att rikspolischefen är i länet för att diskutera glesbygdsproblematik? Båda är lika värdefulla, men en journalistisk tyngdpunkt är, var är allmänintresset störst?
Vad gäller sakprosa kan forskning (av Gunilla Byrman, professor vid Linnéuniversitetet) i alla fall se att det genuskontrakt som tillskrivs kvinnan handlar det privata, känslor, sysslande med människor – till skillnad från det manliga: förnuft, ting, offentlighet. Och språk är ju sociala konstruktioner. Skillnaderna i språkstilar mellan män och kvinnor, kallas för sexolekt, men det är en myt att kvinnor talar mer.
Väljer man sedan olika perspektiv och ställer olika intervjufrågor beroende på genus? Tar kvinnor andra foton? Behövs det över huvud taget en mer genusmedveten journalistik? Eller är skillnaden större mellan varje individ än den mellan en kvinnlig och en manlig journalist? Kanske handlar det om både genus och person.
Avslutningsvis ett lästips, en bok som utkom första gången 1910 alltså samma år som Internationella kvinnodagen instiftades. Nu finns den i nyutgåva med ett intressant efterord av Ulrika Knutsson. Det handlar om Akademiledamotens (och Växjö-bons!) Elin Wägners roman ”Pennskaftet”.
Den handlar om journalisten Barbro, som kallas Pennskaftet, och hennes kamp för kvinnlig rösträtt. Hon är ung och stark och optimistisk. Med sin journalistik vill hon uträtta stora saker, hon vill upphäva orättvisorna, hon vill förändra världen!
PS: Visst du att det finns en Internationell mansdag också, sedan 1999? Den äger rum den 19 november.
