Till minne av Kjell Espmark

Fadern Erik var tandläkare och vid föräldrarnas skilsmässa flyttade Kjell vid mitten av 30-talet till Stockholm där även modern Margit utbildade sig till tandläkare. Kjell Espmark debuterade 1956 med diktsamlingen ”Mordet på Benjamin” och under 1960-talet ägnade han sig huvudsakligen åt litteraturvetenskaplig forskning, han fördjupade sig i Harry Martinssons och Tomas Tranströmers författarskap.

Under 70-talet blev Espmarks eget författarskap mer politiskt och socialt till sin karaktär och under 80-talet utvecklades han till en romanförfattare som kritiskt granskade folkhemmets utveckling. Han blev invald i Svenska Akademien 1981 och hör till den minoritet författare som kan anses ha blivit bättre litterärt under äldre dagar.

Det är något som jag uppfattar att han kommenterar i en av sina senare dikter “Kvällens frihet” ur diktsamlingen med samma namn (2019):