Kultur är ingen rebus

Jag tror kultur är nödvändigt för människans livskvalitet, och ibland sammanfaller den med en andlig aspekt. (Med kultur tänker jag då på det kulturella skapandet som konst, musik, litteratur, film, formgivning, konsthantverk och arkitektur, inte det samhällsvetenskapliga begreppet.)

Men det handlar inte alltid om att förstå, värdera och jämföra, utan att ta in och känna. Konstnären Märit Aronsson, som nyligen ställde ut på Lux med sin mor, uttryckte det så bra i en intervju i Jämtlands Tidning för ett tag sedan. Så här beskrev hon sitt skapande:
– Det handlar mycket om fantasi, både när bilderna blir gjorda och när man ser på dem i efterhand. Det är helt öppet för besökarens egna funderingar och är ingen rebus man ska lösa.

För några veckor sedan var jag på körkonsert i Rödöns kyrka, ett par veckor senare på en teaterföreställning på Tångeråsens bygdegård, härom veckan på Jon Henrik Fjällgrens konsert i Östersund. Nu låter det som att jag är värsta kulturtanten, men vad jag vill komma fram till är att kulturupplevelserna har känts starkare än innan pandemin. Innan pandemin var det bara så självklart att detta rika utbud av kultur bara fanns omkring oss.

En rolig grej är Vänsterpartiet Krokoms motion om att berika varje kommunfullmäktigemöte för Krokoms kommun med någon form av kulturinslag. Detta i likhet med regionfullmäktige i Region Jämtland Härjedalen Och deras motion har gått igenom i kommunstyrelsen, med ett bra tilläggsyrkande av Miljöpartiet att kulturskolan ska bjudas in ett par gånger om året för kulturinslag.

Nu fortsätter den till kommunfullmäktige. Jag är lokalreporter för Krokom och i flera år har jag varenda gång suttit på åskådarplatsen längst ned och lyssnat på Krokoms kommunfullmäktige när de sammanträtt. Det har gjort mig mer och mer intresserad av den viktiga kommunpolitiken.

Ibland har det varit konstruktiva diskussioner, ibland käbbel, ibland svammel. Ibland har jag spetsat öronen, ibland har jag gäspat. Och kroppsspråket har varit intressant att studera kan jag säga, där jag suttit bakom alla ledamöterna... Men nu blir det inte några fler gånger för mig. Så himla synd att jag missar de (förhoppningsvis) kommande kulturinslagen på kf förstås!

Min tid som journalist på Jämtlands Tidning går nämligen mot sitt slut, det är dags att tacka för mig. Vad jag ska göra framöver vet jag inte riktigt, men att skriva har alltid varit lustfyllt för mig. Och det har varit otroligt roligt att få åka runt inom Krokoms kommuns gränser, sitta i olika kök, få en kopp kaffe och prata med någon om något ämne som berör denne. Och sedan förmedlat det vidare till läsare.

Rätt ofta har artikeln gjort stor skillnad efteråt, det har jag många exempel på! Stort tack till alla läsare som ringt mig, mejlat mig, messat mig, velat prata med mig när jag stannat för att tanka eller handlat på ICA.

Slutligen ett par boktips: Nobelpristagaren Gabriel Garcia Márquez underbara roman ”Kärlek i kolerans tid” får inte försvinna i den stora bokfloden. Denna magiska realism kan behövas i vardagen. En annan form av realism, dock inte så magisk, utgör fackboken ”Girig-Sverige: så blev folkhemmet ett paradis för de superrika” av journalisten Andreas Cervenka. Den ska jag läsa i sommar, i den bokklubb jag just gått med i.

LOTTE MJÖBERG

Stf. ansvarig utgivare och tf. chefredaktör