Ung Reporter
Krönika: Det är inte ett skämt
Det är så ofta personer driver om allt från utseende till sexualitet, från ursprung till beteende, dagligen. Det är så kallade skämt, alltid!
Det är ju aldrig något illa menat det någon säger för det är ju inte seriöst såklart. Men hur blir det när personen som får höra saker inte tycker det är kul? Är det fortfarande ett skämt?
Hur hanterar jag dagliga skämt om att jag är kvinna när det kommer från män? Hur ska jag bemöta dem, tolka dem, ta åt mig av dem? För om jag står upp för mig själv och säger ifrån så, är det ju alltid på skoj och man kallas lättkränkt och dumförklaras för man inte förstod att det var ett skämt. Om man som kvinna lever i ett icke jämställt samhälle där män har fler privilegier än kvinnor och får höra att jag inte är stark, jag kan inte slåss, jag borde vara hemma och otroligt mycket kommentarer om min kropp på skämt, då är det svårt att ta det som skämt.
Jag blir frustrerad när jag får höra skämten för de är just skämt! Personer, eller i detta fall just män och pojkar, driver med mina rättigheter och gör något kul av att trycka ner mig. Och det är så många gånger som jag har skrattat bort det för jag inte kan eller vet hur jag ska hantera situationen.
För cirka ett år sen så var jag vän med två killar som jag inte längre har samma kontakt med. Jag var i princip varje dag med en av killarna och vi pratade ofta i telefon, skämtade och hade kul. En dag gick deras skämt över till min kropp och mitt utseende och om just mig som tjej. De drev om mig med varandra som att jag inte var där om hur de lätt skulle legat med mig om de fick och de tyckte jag hade så bra kropp och bröst. Just i stunden visste jag inte alls hur jag skulle hantera det så jag skrattade bort det de sa och gick därifrån. Ingen av vännerna som skämtade märkte på mig att jag blev obekväm och när jag i efterhand berättade att det kändes konstigt så var det ju bara ett skämt. Och det hände igen, många gånger! Det var så många så kallade “skämt” att jag inte stod ut med att vara vän med d3m. Ingen av dem förstod var gränsen gick för mig.
Problemet med personer som inte vet var gränsen går är att de också kommer att döma dig som tråkig och egoistisk när du själv sätter gränserna. Man ska omge sig med personer som respekterar och förstår ens gränser.
Acceptera aldrig skämt om det inte känns bra och framförallt skämta inte med personer som redan är utsatta. Skämta med personer som har något att säga tillbaka och med någon som är lik dig själv!
Doris Hernegård