Kommunens dåliga luft måste tas på allvar
Även om man kan vara skeptisk till att värdena för Östersunds dåliga luft endast grundas på mätning från en enda plats, så måste vi inse att åtgärder måste omgående tas till.
Som grund för åtgärder måste vi ha klart för oss att det är inte för mycket avgaser, utan det är små farliga partiklar som kan ta sig in i våra lungor, som är problemet.
När man studerar mätningarna, kan man se att det är endast under delar av månaderna mars – maj samt i någon del runt november, som värdena är alltför höga. I övrigt har Östersund låga värden. Vi som bor i Östersund har varje vår förbannat kommunen, över att man inte snabbare sopar upp allt grus, man lagt ut under vintern. Det dammar helt enkelt förskräckligt, och allt damm lägger sig synbarligen på tvättade bilar och fönster. Naturligtvis hamnar en hel del av detta damm i våra lungor också.
Den mycket enkla lösningen på detta är ju naturligtvis att inte sanda gator/trottoarer på vintern annat än när det är absolut nödvändigt.
Men det är inte bara sand bland dessa partiklar. En hel del, inte minst längs Rådhusgatan är asfaltpartiklar, som rivs upp av dubbdäck, när gatan är barskrapad.
Här finns också en lösning, kanske inte fullt så effektiv, men det är att lätta på plogbladen några cm, så att gatorna under vintern i det längsta är täckta av snö och is.
En positiv effekt av denna förändrade vinterväghållning, som ju är nödvändig om Östersund skall klara luftkvaliteten, är att vinterns mest miljövänliga fortskaffningsmedel åter kan komma till användning, nämligen sparken.
Av någon anledning har kommunen under alla år motsatt sig alla sparkvänners begäran att sanda på ett annat sätt, så att sparkåkning vore möjligt.
Det finns indikationer på att kommunen från årsskiftet minskat på sandningen, vilket inneburit att jag från området uppe vid Solliden ett antal gånger kunnat åka spark till staden i stället för att ta bilen. Dock fick detta ett abrupt slut den 23 januari, då kommunens väghållare skrämdes upp av en väderprognos, som befarade underkylt regn. Av detta blev intet, men uppenbarligen triggade detta till toksandning i hela staden.
Hittills verkar kommunens rädsla för att någon skall halka på en osandad plätt klart överskugga den mycket befogade oron för att kommunens vinterväghållning i stället dödar sina innevånare med livsfarliga partiklar.
Sten Bredberg
