Kjell Andersson stängde för sista gången

Kjells sista dag på Cafét i Björkbackaparken. Foto Johannes Adolfsson
Krögaren och hotellägaren Kjell Andersson stängde sitt sista etablissemang förra söndagen. Cafét i Björkbackaparken i Östersund kommer nästa säsong att drivas av någon annan.

– Nu får jag ge mig helt enkelt. Det var en härlig avslutning på en nästa 40-årig era i Östersund, säger Kjell och pustar ut.

Allt startade 1979 då han drev Magasinet på Smögen och upplevde glädjen i att vara ledare och fick tips om att buda på Sveriges tre minst lönsamma OK motorhotell.

– Vi lade en krona för motellet i Skövde men det gick de inte med på, så det blev Östersund i stället.

Kjell hade besökt Östersund en enda gång i tidigt sjuttiotal, stan var som ny för honom, ett oskrivet blad i den nu rätt fulltecknade boken.

– När jag svängde ner från infartsvägen såg jag höghuset resa sig och fick en chock. Var detta hotellet vi köpt undrade jag, berättar Kjell.

Det var sommaren 1981 han kom till stan han Kjell, och ingen visst att det var 80 och 90-talens krogkung som gjorde entré.

Men hur började den långa banan som nöjespappa, krögare och hotellägare?

– Vi bytte raskt namnet till Hotell Mitt-Inn, mitt i Sverige och inn är ju engelska för värdshus. Vi anordnade måndagsdanser och räktjingeling. De var de första stora eventen. Jag minns att vi hade en liten eka där vi dukade upp räkor och bröd och folk hamnade i ekan, det var ett jädra drag helt enkelt, drar han sig till minnes.

Kjell köpte nattklubben Garden och drev stället mellan 1983 och 1986.
– Då körde vi 23-års gräns men jag blev tillsammans med Maria som var 21 år och då ändrade jag åldersgränsen till 23 för herrar och 21 för damer, berättar Kjell.

Han basade över 130 anställda på sina ställen i Östersund. Samtidigt var han VD för Vemdalsfjäll med 350 anställda.

Hur hann du med allt?

– Jag hade ju träffat min dåvarande kvinna som hjälpte mig mycket. När mobilen kom i mitten av 80-talet underlättade det allt. Jag hade den i bilen och minns att jag lyfte ur den och kopplade ihop den med ett stort batteri.

1988 köpte Kjell och Claes Lundin Stadskällaren och skapade legendariska Le Coq. Han hade inspirerats i Stockholm till att starta afterwork.

– Det är ingen tvekan om att det var Östersunds första afterwork som vi drog igång.

1989 var året som förändrade det mesta i Kjells liv.

– Giftermål på sommaren och vår dotter föddes i november. Men allt höll på att ta en ände med förskräckelse då jag drabbades av en hjärtinfarkt den 4 december, säger Kjell tankfullt.

Hur klarade du tiden efter hjärtinfarkten?

– Jag ändrade livsstil för att kunna överleva. Då som nu vill jag inte förslappa mig och att hålla igång huvudet är viktigt och slänga käft med yngre människor är härligt, menar han.

Under 28 år blev Kjell far till fem barn. Anders föddes 1967, Sussie -74, Linda -77, Sandra -89 och Emelie är född 1995. Sonen Anders drev till exempel Broken Dreams i Åre i tidigt 90-tal.

– Vi var långt före vår tid och drev det på franchise, ett otroligt lyckat koncept, menar Kjell.

1993 anlitades han av banken för att ta över hotell Gamla Teatern. 1996 drog han och Kalle Lindgren i gång Jämtlands Bryggeri.

– Hela nittiotalet var fantastiskt, allt flöt på, vilken tid det var.

2002 tog det åter tvärstopp, som tur var inte kroppsligen men däremot finansiellt med en tung konkurs av resebyrån, Z-resor.

– Det är det enda som varit riktigt negativt under alla år, menar han.

Kjell berättar att det då var intressant att se hur folk betraktade honom som människa. Efter konkursen var finrummet stängt.

– Innan ville alla ha med mig på en massa olika projekt. Efter konkursen var telefonen död.

2001 hade han separerat från sin dåvarande fru Maria.

– Sedan kom Kicki Edholm in i mitt liv, igen. Vi hade en relation i tidigt 80-tal när jag var ny i stan.

 Tre av de tidigare verksamheterna fanns nu kvar inom familjen.

– Min äldsta dotter Sussie tog över Gamla Teatern, sonen Anders körde Brunkullan och min tidigare fru Maria köpte Wedemarks, sammanfattar Kjell läget efter den finansiella smällen.

Helt plötsligt kom musiken in i Kjells liv, han som aldrig sjungit tidigare.

– Hösten 2002 bjöd vi in till 10 års jubileum på Teatern och då sjöng jag för första gången inför publik. Magnus Trense kom in i bilden och hjälpte till att sätta ihop ett band. När vi lirade som mest hade vi mellan 40 och 45 spelningar på ett år.

Det blev också tre år på Verkön med nattklubb.

– 75 båtar i hamnen som mest, vilka partyn det var där ute på ön. Sedan skulle kommunen köra själva och sa upp avtalet, minns han utan att vara ett dugg bitter.

– 2011 var jag och Kicki på Grand Canaria i San Augustin. Vi fikade på Café Suecia och såg en lapp, ”For sale”. Vi köpte det rakt av. Det var otroligt populärt och helt galet mycket med folk. Livemusik varje fredag, fullt i nio säsonger, det är inte dåligt, vi kanske gör något bra.

Till slut tröt orken för Kjell. En företagare från Jokkmokk började att komma förbi och fråga om han fick köpa.

– Jag tackade nej varje gång men till slut tänkte jag tacka ja. Då dök min dotter Sussie upp och vill köpa. Nu är det hon som driver stället. Jag älskar Gran Canaria, en underbar ö och jag kommer alltid tillbaka dit.

Hade det inte räckt där, undrar jag lite försynt.

– De ringde från Café Björkbacka julen 2017 och undrade om vi var intresserade av att köpa. Kicki hade talat om att få driva ett café här hemma under somrarna. Så vi slog till. Utan Kicki hade det inte blivit så många roliga projekt.

Vad är det som drivit dig under alla fyrtio åren i nöjesbranschen?

– Nyfikenheten, att kliva in i ett mörkt rum och tända. Att lyckas när andra sagt att det inte skulle funka. Det är otroligt roligt att träffa folk. Det är ett sätt att leva för mig. Jag har så galet många härliga minnen från alla år. Jo, att leda folk är det bästa, när det går bra kan du stå bakom men när det går sämre ska du gå i täten, slår Kjell fast.

Har du något speciellt minne när det kommer till att vara en bra ledare?

– Med 350 anställda i Vemdalsfjäll på 80-talet var det en ära och glädje att bli inbjuden på pistförarnas årliga fest. Det var ett riktigt party och en ynnest att för mig som VD att få vara med.

Vad tänker du nu?

– Vi har tagit tre poäng, ÖFK har vunnit mot Elfsborg. Jag har inget svar, jag är oerhört rastlös. För frisk för att inte göra något och samtidigt tillräckligt gammal för att ta det lugnt. Det lär dröja innan vi tar oss till Gran Canaria, konstaterar han.

Kjell har en del musikaliska projekt på gång.

– Björn Gidlund tonsätter två låtar, en om Stureby söder om Stockholm där jag föddes och ”2002 vad hände då kommer jag nånsin att förstå” och Anders Eliasson gör musiken till en text om mina fyra fruar.

Hur är det att ha en blank kalender?

– Just nu ska vi göra klart affären med den nya ägaren som driver vidare Björkbacka redan från första september. I december blir det Julmarknad på vår tomt, min fru och hennes kompis ska styra upp det, helt blankt är det icke.

År det inte skönt att trappa ner nu?

– Jag har varit lite trött på kvällarna i sommar och det är nog ett tecken, det tär att slita så mycket när man fyllt 73 år, säger han med ett brett leende.

Vad händer om du skulle få för dig att dra i gång något nytt projekt?

– Jag har bett min advokat att om jag ens nämner att dra igång något nytt så får han tejpa igen käften och binda armarna bakom ryggen och släppa mig fri när anfallet gått över, säger Kjell och skrattar. Livet är inte över än men jag ska inte köpa någon ytterligare rörelse.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på email
Dela på print
  • Annonser