Kärnkraft – ja tack
Centerpartisten på Rödön Håkan Larsson har skrivit en debattartikel i Jämtlands Tidning den 15 mars där han ondgör sig över kärnkraften. Vet inte vilken hans bakgrund är vad gäller kärnkraft mer än att "han hörde professor Hannes Alfvén (tidigare anställd vid atomenergi) vid centerstämman i Luleå 1973". Är det tillräckligt för att veta någon opartisk bedömning av kärnkraftens energinytta kontra farlighet? Jag hävdar att det räcker inte!
Undertecknad arbetade på AB Atomenergi mellan åren 1962 - 1972 med bland annat MOX- bränsle. Visserligen var det ofta i laboratorieförsök alltså småskaligt. Mikroskopi och elektronmikromikroskopi. Reaktorförsök på Studsvik. Bränsleberedningar i olika slag etc.
Under dessa tio år var plutonium i det närmaste varje dag en kontakt med radioaktivt material. Är fullt medveten om strålning från alfa-, beta- och gammastrålning. Har även en utbildning till strålskyddstekniker.
Mikael Odenberg citeras med följande stycke: ”jag blir utmattad av den fördummande debatten om kärnkraft” (i podden Arbetsvärlden). Vilka är det som fördummar kärnkraften? Miljöpartiet Ja, Vänsterpartiet Ja socialdemokraterna Ja och Centerpartiet Ja!
Har diskuterat kärnkraft sedan 1980 och lyckades få mitt parti att erkänna kärnkraften som en klimatneutral energiproduktion och hållbar.
Varför hållbar? Nu är undertecknad part i målet, med hållbar menas att energiproduktionen kan hållas i gång ett par hundra år. Det kan vara en rimlig gräns, då det under den tiden kommer fram nya energilösningar, dock inte vindkraft.
Som liten har vi troligen alla hissat upp en cykeldynamo med propeller och ett par sladdar ned till en glödlampa. Det hela fungerade med ett ”blackande” ljus som till och med slocknade ibland. På min tid fanns det också större verk med ett stort hjul som fångade vind på lite högre höjd. De gick men måste passas för att hålla värmen i äggkläckningen.
Det var en intressant barndom, men allt förändras tills någon åter ville ta upp idén. Vi fick stora schabrak ute i naturen. Höga master av armerad plast. Verkens livslängd är ungefär 15 år då sprickbildningen på plast i tornen som ibland blev livsfarliga.
Åter till kärnverken. Studsviksområdet var väl stängsel runt om och med vakter som patrullerade området året runt natt liksom dag. Vindkraften står ute i naturen. Området runt vindkraftsparkerna är ostängslat. Fiender kan med lätthet lossa på några bultar och hoppas vinden gör resten.
Sårbart eller inte? Har som sagt sysslat med MOX- bränsle vilket är ett sätt att återanvända bränslet. Tillsammans med några brider reaktorer så är hållbarheten omkring 900 år med det bränslet vi har idag.
Nils Ronquist, Kristdemokrat.
