Östersund ska växa – till varje pris

Jag syftar förstås på exploateringen av Spikbodarna. Den så kallade gröna satsningen ni vet, åtminstone enligt styrande Östersundspolitiker.

I växthuset som ska försörjas av spillvärmen från det enorma datacentret kommer det ju att odlas gurkor. Ptja, vi ska ju minska på köttätandet. Sägs det.

Bra! När vi ändå spelar politikerbingo kan vi väl då också få in självförsörjning på lodrätt 12.

En uppmaning: testa att vara ärlig med Östersundsborna istället.

Satsningen handlar förstås inte om mer ädla mål än att skapa tillväxt.

Den uttalade målsättningen är att Östersund ska ha 75 000 invånare 2040. Och till varje pris verkar det som. Spikbodarna är inget unikt exempel.

Nyligen godkände kommunstyrelsen ett beslut som innebär att jordbruksmark tas i anspråk när Torvalla ska växa och ge plats åt ett nytt bostadsområde kallat Kardemumman.

“Åkermark är tydligen en förbrukningsvara”, var några ilskna omdömen i ett tidigare reportage i JT där Torvallabönder uttalade sig om byggplanerna i Torvalla. 

Jag växte själv upp i Ängsmon i övre Torvalla. Då, i början på 2000-talet, var det som att växa upp på landet. Nu byggs det som aldrig förr. Skog och ängar försvinner. 

Det är jättebra att folk vill flytta till Östersund, en på nästan alla sätt fantastisk stad. 

Men det gäller att inte bli fartblind och glömma bort VARFÖR folk vill flytta hit. 

Det är bara att ta sig ner upp till Spikbodarna, ÖSK-området eller Vinterparken en helg så blir det ganska glasklart.

Att bygga bort stadsnära naturområden är livsfarligt. 

Det är att sälja ut lite av Östersunds själ. 

Faktum är att staden redan idag har växtverk. Det märker alla som försöker ta sig till och från jobbet på morgonen och eftermiddagen. Trafiken står mer eller mindre still. 

Det krävs enorma infrastruktursatsningar för att 75 000 invånare ens ska vara hanterbart, och frågan är om vi har ett bättre Östersund om eller när det målet är nått? 

Det måste väl ändå vara den viktigaste frågan.