Vem ska få fason på ÖFK?

Sponsorförsäljningen är ett bra exempel. Budget för 2024 var 9,1 miljoner. Klubben nådde bara upp till knappt 4 miljoner. 

Samma glädjekalkyl tas sedan fram för 2025. Då kan man ju kräva att arbetet åtminstone påbörjas i tid. Istället får vi höra att trogna partners gick och väntade in i februari på ett besök från ÖFK:s säljare. 

Inte ens välmående klubbar kan kosta på sig att vara så lata. Och ÖFK är ingen välmående klubb. Flera år i rad har man gått åtskilliga miljoner back. Utan välvilliga investerare hade det varit slut för länge sedan. 

Tålamodet verkar dock tryta även bland  de som sitter på pengarna. På annat vis går det inte att tolka att Daniel Molander, ordförande i Östersunds Transferintressenter, nu ersätter Anders Cederberg på ordförandeposten i elitbolaget.

Det lär ha varit ett krav för att rädda klubben. 

Frågan är nu bara vad nästa drag blir. Klart är att nytt blod måste in. Personer med erfarenhet och kunskap. 

Det är inte lätt få lönsamhet i en liten fotbollsklubb i norr. Spelarförsäljningar har varit en nyckel. ÖFK hade under flera år en förmåga att hitta oslipade diamanter som man sedan polerade och sålde iväg dyrt. 

Men det var under Graham Potters ledning, idag huvudtränare för West Ham i Premier League. Han hade också hjälp av den enormt duktige scouten Kyle Macaulay, som fortfarande jobbar för Potter i West Ham. 

För att ÖFK ska bli att räkna med i svensk fotboll – och på sikt ta sig tillbaka till Allsvenskan – måste man vara bland de bästa i Sverige på spelarförsäljningar. Dit är det långt. Minst sagt.

Och det är inte så att "omvärldsläget" har förbättrats sedan Potter lämnade. 

Ekonomiskt är det sämre tider och dessutom har ÖFK fått större konkurrens om både publik och sponsorpengar. 

Östersunds Ishockeyklubb var ingen faktor på Potters tid.

En klubb som nu spelar i HockeyAllsvenskan och som till skillnad från ÖFK har en välskött ekonomi.