65 000 är ingenting att fira Östersund!

Östersund hade 2010 en folkmängd på 59 000 invånare. Då antogs målet att bli 65 000. Nu när man lyckats uppnå detta mål – ja, då skall det firas. 

Undertecknad tillhör dom som inte tycker att det är något att fira. Samtidigt som det hurras och jubileras, sätter kommunen upp nya mål- nu skall vi bli 75 000. För att så många som möjligt skall erbjudas ett centralt boende måste staden förtätas med hjälp av höghus, försämrad utsikt och förstörda friytor. 

Vi som ser stora faror för vårt län med den hämningslösa urbaniseringen, tycker inte att det är något att fira att centralorten fortsätter att växa medan den sista skärvan av liv på den jämtländska och härjedalska landsbygden utplånas. 

Den som tänker lite djupare och längre än näsan räcker, förstår att ett mera spritt boende skulle verka positivt på människors boende och livsvillkor. Våra styrande borde stanna upp och tänka efter: är detta verkligen den utveckling av Jämtland och Härjedalen vi vill se? 

Borde vi inte tänka mera regionalt och sträva efter en bättre balans mellan stad och land? 

Mitt svar är att vi borde skapa en vikänsla som grundar sig på att vi är Jämtar och Härjedalingar, inte i första hand på att vi är Östersundare, Strömsundsbo eller Svegsbor. Låt oss, istället för att kivas om själarna mellan kommunerna, sätta upp ett gemensamt mål för hela regionen. 

Låt oss sikta på en ökning av länets befolkning till 150 000 invånare, som vi var en gång i tiden innan den förödande flyttlasspolitiken infördes. I dag har vi ett negativt födelsetal, det vill säga det dör fler än det föds i Sverige och det gäller också vårt län. 

Dessutom har vår regering bestämt att vi skall minska invandringen och till och med skicka hem personer, som inte bedöms vara tillräckligt behagliga. Att Östersund under åren växt till att numera hysa hälften av länets folkmängd har, till stor del, skett på bekostnad av länets landsbygd.