Ung Reporter

Inger Kraft Etzler slutar nu som lokalreporter på Jämtlands Tidning.
Inger Kraft Etzler slutar nu som lokalreporter på Jämtlands Tidning.

Välkänd JT-reporter berättar om sitt långa arbetsliv,
Jobbat med HasseåTage, var med i starten av TV2!

STRÖMSUND(JT) Efter fem år som lokalredaktör på Jämtlands Tidning går Inger Kraft Etzler i ”pension”. Jag fick möjlighet att intervjua henne och det var väldigt inspirerande för mig som ung reporter att höra henne berätta.

Publicerad
Här är Inger tillsammans med den tidigare mycket kända kanadensisk-amerikanska sångerskan Buffy Sainte-Marie, som tillhör indianstammen Cree.
Här är Inger tillsammans med den tidigare mycket kända kanadensisk-amerikanska sångerskan Buffy Sainte-Marie, som tillhör indianstammen Cree.

– Jag tycker att det är viktigt med lokal journalistik. Jämtlands Tidning står för den, och jag måste säga att det har varit både lärorika och roliga fem år. Det är som att säcken knyts ihop nu när jag snart fyller 78. Som ung började jag min bana som volontär på Köpings Posten, vilket var något som krävdes innan det gick att söka till Journalistinstitutet, förutom två dagars psykotekniska test. Och jag kom in på utbildningen. Direkt efter pluggandet så fick jag jobb på Svenska Dagbladet i London, ”assistant correspondent”. Det var ett lärorikt år, jag fick till exempel skriva om Churchills begravning. Och nu med många barn och tio barnbarn senare kan jag bara konstatera att tiden haft sin gång, säger Inger.

Det blev dock inte bara tidningsjobb för henne. I närmare 40 år var det Sveriges Television som gällde, framför allt som producent för kulturprogram, men också där blev det en rivstart, då som scripta för Mosebacke Monarki, som säkert många äldre läsare minns. HasseåTage, Hatte Furuhagen, Moltas Eriksson hette några av de som gjorde minnesvärda och galna program.

Tänk att senare som kulturreporter få sitta i rummet bredvid Hatte. Det var bara att sticka in huvudet och be om en lektion om t ex skyterna inför ett reportage. Det har funnits många mentorer under resans gång. De är viktiga för en ung person. Jag blev tidigt intresserad av TV och bild, och så småningom blev jag också antagen till producentutbildning inför TV2-starten. Det var fantastiska år som följde och en arbetsgemenskap som inte gick av för hackor!

Inger berättar att de levde för jobbet i den nystartade kanalen, och senare gick hon vidare med att göra större egna dokumentärer och program: Jag fick förmånen att göra program tillsammans med sinologen Cecilia Lindqvist om kvinnor i Kina, två månader jobbade vi där tillsammans. Ett stipendium gjorde att jag också kunde besöka Kvinnokonferensen i Kenya och då fick jag rycka in hos Radio Ellen i kontrollrummet och göra radioprogram. Radio Ellen var ett radioprogram för kvinnor som sändes under många år.

Jag har också representerat SVT i FN, när kvinnor från hela världen presenterade filmer om kvinnor i sina respektive hemländer. Ja, jösses – det har blivit 100-tals program om och med kända och okända. Om jag har träffat några kändisar? Vad sägs om Buffy Sainte-Marie, Clint Eastwood, Leonard Cohen, Sara Lidman, Nils Aslak Valkeapää och Henning Mankell, säger Inger.

Nu har du berättat om tre länder som du har fått besöka, har du något mer land som du vill berätta om?

– Ja, gärna, men man får inte glömma att TV är ett teamjobb. Vi gjorde ett program i Spanien, året efter Francos död. ”Nu gryr morgonens timme”, det handlar om sång och musik, underjordiska rörelser under Francotiden. Då var vi fyra personer, en spansktalande och sakkunnig person, en fotograf, en ljudtekniker och jag som producent. Vi filmade 1 maj, då det var demonstrationer för första gången, fortfarande förbjudna. Polisen var alert, och vi blev vittne till hur människor blev beskjutna med gummikulor. Det var inte små pjäser precis.

Inger blev sedan redaktionssekreterare och därpå chef för Mosaik – ett mångkulturellt program: Jobbigt, roligt och lärorikt. Vi var då med i EBUs mångkulturella grupp, och jag tog initiativ till ett toolkit, ett arbetsmaterial för Europas TV-stationer med tips om hur man kan inkludera människor med olika bakgrund. Jag har också arbetat fackligt, och var under några år personalrepresentant i SVTs styrelse. Det är så klart mycket jag har hunnit med! ”Pensionär”, jag vet inte. Jag är en vetgirig person.

Inger avslutar med några ord till Ungreportern: Men, tänk Ingrid, att ha fått möjlighet att arbeta på Jämtlands Tidning! Att få träffa så många kloka människor, så många kreativa personer och att få titta in bakom kommunens väggar i Strömsund. Lokaljournalistik är en nödvändighet för oss som bor här. Cirkeln är sluten. Ett råd som jag fick för många år sedan av en chef får du som ung reporter här av mig: Gör gott och ha kul!

Powered by Labrador CMS