Rykande intresse för tjärbränning

Temperaturen inne i tjärdalen måste hållas. Evald skyfflar och skyfflar. Foto: Lotte Mjöberg

Nu blir det återigen tjärbränning i Ytterån

YTTERÅN (JT) Evald Eriksson har tagit upp en lång tradition i Ytterån: att bränna tjära. I lördags morse vid niotiden tände han tjärdalen för allra första gången.

Platsen för tjärdalen hade han valt noga: några kilometer utanför Ytterån, i närheten av Lyckebo mitt ute i storskogen Där har det tidigare stått en kolmila och det är något som Evald har erfarenhet av. Att bygga och tända en tjärdal var dock första gången:

– Ja, det känns nervöst, det måste jag erkänna, förklarar Evald.

Han skyfflar på mer jord på tjärdalen, som han byggt i en sluttning. Längst ned på den finns en ränna, där det är tänkt att tjäran ska rinna ut. Förhoppningsvis kommer de första, efterlängtade dropparna att börja sippra mot kvällningen.

Rökutvecklingen är enorm och omringar honom fullständigt ibland. Nedanför har folk samlats för att få uppleva detta unika tillfälle. En av dem är grannen Tomas Magnusson, som bara inte ville missa denna dag. En annan är Helena Månsson från Ytterån, som såg hur det tillverkade tjära i tv-programmet ”Hundra procent bonde” nyligen och blev nyfiken.

PRO Krokom bjuder på gratis kaffe och kakor till alla som kommer. Vid stekhällen står Patrik Andersson och Ove Lundemo och steker kolbullar för fulla muggar. Patrik, som råkar vara Evalds svärson, berättar att de kan komma att få 200-300 liter tjära.

– Ja, rent teoretiskt alltså, efter uträkningarna. Det blir spännande att se om det blir så…

Det handlar nämligen om en lång process på flera dagar, där temperaturen i tjärdalen måste hållas även hela nätterna. Evald kommer att sova i en enkel stuga han byggt bredvid och fortsätta eldandet, med avlösning av de andra.

I Ytterån fanns det länge en tjärfabrik, som lades ned i början på 1960-talet. Krister Byström är en av dagens besökare som kommer ihåg den. Man körde med häst in i skogen och hämtade tjärstubbarna till fabriken. För att man inte skulle råka mötas med lassen inne på de smala stigarna i skogen, gav man stigarna olika namn som fortfarande finns kvar.

LOTTE MJÖBERG