Inga vanliga vantar på utställning i Strömsund

De samiska vantarna lockade Margareta Klefbom och Lis Jamte

STRÖMSUND (JT) ”Vantar är skydd. Vantar är skönhet. Vantar skapas i glädje och omsorg. De värmer mig och jag gläds. För mig som jokkmokkare är namnet ”Marknadsvantar” självklart: Vantar att använda på stora högtider. Grant utsmyckade vantar. Finvantar. Vantar att använda på mässan i kyrkan”. Ord hämtade ur Erika Nordvall Falcks bok om Marknadsvantar, Aejlegsvaanhtsh.

Kommunens samiska samordnare Aanna Johansson Larsson har bjudit in en riktig ”vantnörd”, författaren själv från samesläkten Pavval, som nu visar sin privata samling av framför allt samiska marknadsvantar. Fantastiska och unika vantar i färgrika variationer visas under hela februari på Folkets Hus i Strömsund, en festlig inledning till samernas nationaldag som inträffade den 6 februari.

– Jag blev förälskad i vantar redan som tonåring i Svappavaara. Jag ritade av mönster, jag fick vantar och jag stickade vantar. Det som visas på utställningen är vantar som jag samlat, några få är inlånade. Den äldsta vanten kommer från 1923. Jag skapar inte nya vantar, men jag gör stickbeskrivningar tillgängliga tillsammans med en historik. Det är framför allt vantar från Norrbottens inland med koncentration på Jokkmokk och Kiruna, berättade Erika Nordvall Falck för stickbenägna och intresserade åskådare på vernissagedagen.

– Från början trodde jag att utställningen skulle turnera ett år, men nu är det tredje året som den har varit runt i hela landet, också på Jamtli. Jag presenterar ett kunskapspaket som t ex berättelsen om ett unikt mönster som hittades när golvet i Jukkasjärvi kyrka öppnades. Vid en reparation 1947 fann man flera väl bibehållna döda. En av dem var från mitten av 1700-talet och hade vantar på sig. Sittande bredvid de öppna kistorna satt Teres Torgrim och kopierade vantmönstren. Mönstret kopierades, vantar stickades och finns att se på utställningen. Min pappa var kusin med Teres och jag fick besöka henne när hon var på ett ålderdomshem. Hon stärkte mitt intresse för vantar, berättar Erika.

–  Ingen vante är den andra lik.  På utställningen visas inga arbetsvantar, men gå runt och njut av färg och form! sade Erika.

Och besökarna hänfördes av berättelsen och kunde ta del av ungefär 200 vantar i den färgrika utställningen.

– Det är ungefär hälften av alla vantar jag samlat sedan unga år.

I sin bok om marknadsvantar berättar Erika Nordvall Falck utförligt om historien bakom alla vantar. Hon skriver om det kollektiva arvet med mönster som går i arv i en släkt, och berättar om hantverket som berört både kvinnor och män; det är helt klargjort att samer stickade, också män och pojkar. Färgprakten är rik och går hand i hand med den samiska dräkttraditionen. Marknadsvantarna kunde användas på Jokkmokks marknad, de kunde visa vilket fästfolk som hörde ihop genom trolovningsvantar som tecken på värme och kärlek. I en monter finns t o m en vacker vante av glas, gjord av Lena Sandberg Johansson, som inspirerats av sin mamma Anna-Lisa Sandberg Pirtsis vantar.

– Vantar berör oss alla, sade Erika Nordvall Falck och inbjöd till vant-träff den tredje mars i Folkets Hus i Strömsund.

– Kom med era frågor, ta med era vantar och visa, vi kan sticka tillsammans när vi ses! sade Erika som då kommer farande från Jokkmokk när utställningen upphör.

 

TEXT OCH FOTO:

INGER KRAFT ETZLER

 

Skrevs av

Redaktion
Redaktion
Jämtlands Tidning