30 år efter Tjernobyl-katastrofen –rennäringen påverkas fortfarande

Thure Åhre´n och sonen Thomas vid en renslakt i Blomhöjden 1997, elva år efter Tjernobylkatastrofen. Foto: Håkan Hopstadius.

GÄDDEDE (JT).  30 år efter Tjernobylkatastrofen måste becquerelhalten i renkött  fortfarande mätas inför slakt. Men eftersom halveringstiden för Cesium 137 är 30 år minskar halterna år från år.

–Vi testar oss själva i Umeå och trots höga halter av becquerel i kroppen har vi alla i familjen varit friska, säger renägaren Thure Åhrén, 84 år, som är bosatt i Gäddede.

För Thure och hans familj kom Tjernobylkatastrofen att få långtgående konsekvenser och påverkar alltså vardagen än idag.

–Ja, i början kände man väl en viss hopplöshet, man trodde kanske att det här var slutet för vår rennäring. Speciellt första hösten när vi tvingades att kassera alla renar vi slaktade, det var tufft, menar Thure. När han fick reda på vad som hänt förstod han på en gång att olyckan skulle få konsekvenser för renskötseln i Frostviken.

–Vi visste ju redan tidigare att vi var utsatta. De ryska kärnvapenprovsprängningarna i Nova Zemlja hade påverkat renskötare på Nordkalotten, det visade mätningar, men dom tystades ned, berättar Thure. När vidden av det radioaktiva nedfallet blev känt bland myndigheterna uppstod närmast panik. Ingen visste vilka gränsvärden för becquerel man skulle hålla sig till och gränsvärdena justerades hela tiden.

–Vi blev förbjudna att äta kött av älg och ren, svamp och fjällfisk. Istället fick vi bidrag från länsstyrelsen på 4 000 kr för att köpa korv och fläsk, och det fick vi äta hela hösten och vintern 1986, minns Thure.

Han minns också att nedfallet var som rena gödselämnet för växtligheten.

–Blomsterprakten den sommaren var fantastisk och potatisskörden var nog den bästa någonsin, säger Thure som hann äta av potatisen innan mätningarna kom till senare under hösten.

Höstslakten 1986 blev en katastrof i flera avseenden. Man mätte upp skyhöga becquerelvärden i renköttet på slaktdjuren och samtliga fick kasseras. Åren efter började man stödutfodra renarna innan slakt för att på så sätt sänka becquerelhalten till tillåtna gränsvärdet.

Sakta men säkert har renskötseln i Frostviken återgått till det normala. Men varje höst inför slakten påminns man om Tjernobylkatastrofen för 30 år sedan. Renarna måste becquerelmätas och stödutfodras innan slakt, något man säkert måste hålla på med i många år till.

–Huvudsaken är ändå att vi har fått varit friska i familjen, menar Thure Åhrén.

Fotnot: Strålningen går fortfarande att mäta men det är idag ofarligt för människan att äta livsmedel från de drabbade områdena. Det är sällsynt att man i bär, svamp, fisk och vilt uppmäter högre halter av becquerel än det satta gränsvärdet.

Skrevs av

Redaktion
Redaktion
Jämtlands Tidning