Äntligen solceller på kyrkan i Stugun

Montörer vana vid svindlande höjder.

STUGUN(JT) Stuguns kyrka har fått äntligen tillstånd att ha solceller på kyrktaket. Precis tre år från att kyrkorådet lämnade in ansökan till Länsstyrelsen, är nu monteringen i full gång. Det fanns en prejudicerande dom från Regeringsrätten från 2007 om att sådant inte fick finnas på kulturhistoriska byggnader uppförda före 1940, då det ansågs förfula våra kulturarv. Men vad är snyggt, och vad är fult, och vad var drivkraften till att pröva prejudikatet? Det ville undertecknad söka svar på, och begav sig till Stugun en solig februaridag.

Fem personer fanns i arbete på taket. Två plåtslagare som byggde igen en taklucka, och tre solcellsmontörer. En av dem, Tomas, berättar:

–Visst känns det speciellt att vara först i Sverige att montera på ett kyrktak. Och lutningen är nästan optimal, 40-45 grader. Vi ska upp med 90 m2, och allt borde vara klart för drift inom 3 veckor.

I den intilliggande sockenstugan fanns passande nog, kyrkoherde Lennart Raswill och kanslist Ellenor Ågevall. Passande, för att Lennart har varit med om hela processen, och för att Ellenor har studerat konsthistoria, konstvetenskap och etnologi. Den pratglade kyrkoherden ombads att först ge en kort resumé.

–Sedan 2010 har vi arbetat med kyrkans Etik- och energiprogram, vi utförde energiinventeringar, och investerade i avancerade adaptiva klimatstyrningssystem. Sedan några år har vi solceller på sockenstugan i Västanede, men där räckte det ju med ett kommunalt tillstånd. Nästa steg borde vara kyrkorna, eftersom de har stora tak åt söder, men vi visste om domen i Regeringsrätten. Våra förtroendevalda och anställda har också varit drivande, vilket ledde till att kyrkorådet i februari 2016 ville utmana prejudikatet genom att ansöka om tillstånd. En fördel för oss är att den takhalvan varken syns från vägen eller bebyggelsen. Efter omfattande korrespondens visade Länsstyrelsen i mars 2018 modet att ge ett villkorat, men dock tillstånd. Villkoret gällde att allt skulle ske under medverkan av antikvariskt kompetenta personer, samt att taket ska kunna återställas till originalskick. Så fort överklagandetiden passerat, andades vi ut, tog nytt andetag, och begärde in anbud på jobbet. Och nu är det i full gång. Det hade förstås varit mycket enklare att direkt säga, ”nänä, det kommer aldrig att gå”, och inte ens försöka. Men det här var roligare, och det är en av drivkrafterna, avslutade Lennart.

I rummet intill huserar pastoratets kanslist Ellenor, en given samtalspartner i ämnet estetik. När alla rådgivare upp till Regeringsrättsnivå ansett att solceller på historiska byggnader förfular och är av ondo, var min fundering hur man avgör om något är fult eller snyggt.

–För att bedöma ett konstverks tekniska kvalitet gör man en formalanalys, men annars gäller mest tyckande. Och det styrs nog både genetiskt och av den miljö man vistas i. I fallet med historiska byggnader lär man tänka att allt ska bevaras som det har varit. Då glömmer man att de oftast har byggts om flera gånger tidigare. Nu får vi vara med och göra ett historiskt avtryck här, och det känns stort. Kanske solcellerna i Stugun 2019 öppnar för kyrkorna, liksom Marcel Duchamps utställda porslinstingest i Paris 1917 gjorde för synen på konst, avslutar Ellenor leende.

TEXT OCH BILD
LARS BLIXT

Skrevs av

Redaktion
Redaktion
Jämtlands Tidning