Ejan bor på länets giftigaste plats

Ejan Lindgren är tredje generationen i sin släkt som bor på gården i Grötingen, en av Jämtlands giftigaste platser. Länsstyrelsen konstaterade redan 2014 att “det råder mycket stor risk för människans hälsa och miljö” i området.

Grötingen fortfarande förorenat av tjärafabrik som stängde för 90 år sedan

GRÖTINGEN (JT) Tjärfabriken i Grötingen var i drift mellan 1890 och 1930. Massor med restprodukter släpptes ut i sjön, och än idag är området mycket giftigt. Men ingen tar tag i problemet.

– Det har tagits prover i flera omgångar men nu har vi inte hört något på flera år, säger Ejan Lindgren, boende och uppvuxen i byn.

Faktum är att Länsstyrelsen för några år sedan uppgraderade området till att tillhöra riskklass 1. Det innebär att det råder “mycket stor risk för människans hälsa och miljö”. I marken i Grötingen finns en mängd olika tungmetaller och oljeprodukter, rester från den gamla tjärfabriken. På sjöbotten ligger ren tjära.

Ejan Lindgren, 86, bor allra närmast utsläppsplatsen vid sjön. Han är den tredje generationen som bor på gården.

– Jag bodde i Stockholm ganska länge men köpte det här huset när farsan gick bort för 20 år sedan, berättar han.

Ejan växte inte upp när fabriken var i bruk men pappan jobbade där. Med hjälp av sex stora kolugnar kunde man tillverka träkol och trädestillationsprodukter. Restprodukterna leddes rakt ut i sjön via en träränna. Redan medan utsläppen pågick noterade man att fisket blev sämre av utsläppen.

– Det var ingen som tänkte på miljön på det sättet på den tiden. Man bara släppte ut skiten i sjön. Men idag är det inget som märks på fisket vad jag kan se i alla fall, säger Ejan Lindgren.

Här nere låg den tjärfabrik som var aktiv mellan 1890 och 1930, och som under alla år sopade ut restprodukter rakt ut i sjön.

Länsstyrelsen har i omgångar studerat Grötingen, som i en rapport från några år tillbaka beskrivs ett område med “hög känslighet och högt skyddsvärde eftersom människor bor permanent alldeles intill området samt att det intilliggande vattendraget Gimån ingår i Natura 2000-nätverket”.

Men några åtgärder har alltså inte synts till.

– Det är ingen som bryr sig längre. Det har varit tyst i flera år. År 2016 var Länsstyrelsen här och kikade men det har inte hänt något, säger Ejan Lindgren, som dock själv inte har märkt av något med hälsan.

– Vi dricker ju vattnet här och jag lever i alla fall, skrattar han.

– Men vad vet man. Frågan är ju vad som händer om man sanerar och börjar röra i tjäran i botten. Det kanske är ett svårt arbete, säger han.

Hur många bofasta i byn är ni idag?

– Jadu, vi är väl egentligen bara sex stycken. Annat var det när jag var barn. Då bodde det mellan 70 och 80 personer här. Vi hade ett sågverk på den tiden också så det fanns gott om arbetstillfällen.

Jämtlands Tidning kontaktar Länsstyrelsen som uppger att projektet behöver en huvudman för att kunna drivas vidare.

– Bräcke kommun har skickat en förfrågan till SGU (Sveriges geologiska undersökning). Föreskrifterna kräver att du har en huvudman, det har med statliga bidrag att göra, säger Karin Olsson Westbye, miljöskyddshandläggare på Länsstyrelsen.

I en huvudstudierapport beskriver Länsstyrelsen ett antal åtgärder som går att sätta in för att minska gifterna i marken. Det handlar bland annat om en övertäckning av tjäran på sjöbotten. Det går också att muddra sjöbotten genom att skicka ner dykare.

SIMON GUNNHOLT

Denna och många fler artiklar kan du läsa i senaste e-tidningen! (Obs, kräver inlogg)