Hjälteinsats vid drama i Härjedalen

Klart att man måste hjälpa till, det känns riktigt bra att de klarade sig, säger Karl-Ivar Persson i Ransundet. Han var först på plats när två personer förgiftades i en stuga. Foto: Håkan Persson

Karl-Ivar räddade ungdomar i Ransundet

RANSUNDET(JT) –Karl-Ivar och ambulanspersonalen räddade våra liv, vi var beredda att dö och hade gett upp hoppet.

Det säger syskonen Angelica och Jonathan Klaussén efter en händelse i byn Ransundet i Härjedalen.

Allt var upplagt för en lugn och fin jobbarhelg uppe i Ransundet för syskonen från Hofors. En kamin skulle installeras i den öppna spisen i stugan. Stugan som farfar CarlotKlaussénbyggde på 1950-talet skulle bli ännu mysigare.

Men de hann nätt och jämnt börja arbeta innan något gick fel, riktigt fel.

-Vi var ivriga att sätta igång med helgens uppgift så att vi kunde spela kort och ta det lugnt sedan, berättar Angelica.

För att få bort det gamla spjället i skorstenen behövdes det kapas och borras. De hade elverktyg med sig och med ett lånat elverk satte de igång. Det borrades och slipades så att gnistorna flög och elverket tuffade på. Båda kände att det började bli lite jobbigt att stå med armarna rakt upp i skorstenen men till slut var spjället väck.

-Vi gjorde en high-five. Dock en ganska kraftlös och utan riktig glädje, berättar Angelica.

Både hon och brorsan kände då att de inte mådde riktigt bra och kände sig yra.

Här, avsides och åtta kilometer från Ransundet, hittade Karl-Ivar de medvetslösa syskonen i stugan. Foto: Molle Olsson

Sedan gick det snabbt. Båda segnade ner på golvet, spydde, orkade inte resa sig upp.

– Vi kom in i dimman på riktigt – blicken flackade, svårt att fokusera, svårt att tänka, svårt att orientera oss, tappade bort tid och rum och vi kunde inte längre hålla oss upprätta, säger Jonathan.

De kröp ut ur stugan, men det var kallt på fredagskvällen i Ransundet.

– Vi skulle ha frusit ihjäl om vi legat kvar, säger Angelica.

De tog sig in, men kunde inte förstå varför de blivit så dåliga. Vid varje sekund som går blir de svagare och det obehagliga trycket i huvudet och i bröstet blir värre.

De konstaterar att de kanske ska ringa 112 och rådfråga om vad som kan ha hänt. Jonathan får tag på sin mobiltelefon och ringer 112. Ingen signal går fram. Täckningen är dålig och han tar alla sina krafter och sträcker sig upp mot spishällen. Signalen går fram och efter 15 sek med SOS på högtalaren börjar deras tillstånd bli ännu allvarligare. Det blev ingen rådfrågning, de var i akut hjälp av ambulans.

Ambulanser larmades samt även helikopter. I bästa fall kunde de vara på plats på runt 40 minuter.

Eftersom larmoperatören förstod att här var varje minut viktig så ringde denne upp Karl-Ivar Persson, en av tre bofasta i Ransundet. Han satt och tittade på de lokala nyheterna när telefonen ringde.

Vi fick nytt hopp när Karl-Ivar kom, det kändes overkligt då vi låg och väntade på att livet skulle ta slut, säger Jonathan och Angelica Klaussén.

”Har du möjlighet att titta till två personer som mår dåligt åtta kilometer från där du bor” sa kvinnan från SOS

” Jorå, bara du talar om vilket håll jag ska åka”, svarade Karl Ivar.

När han fick namnet förstod han vilken stuga det gällde.

-Det var stugan längst bort efter vägen mot Råndalen.

Karl-Ivar, 74 år, hoppade in i sin Volvo och drog iväg. Han visste att det var två personer som behövde hjälp, men om de skulle vara vid liv när han kom fram visste han inte. 

Han kommer fram till en mörklagd stuga, allt är svart. Han parkerar bilen med lysena på och går mot stugan. När han tar i ytterdörren hör han kvidande och gråt. Han öppnar och ser de två ligga på golvet. Han försöker prata lugnt, utan att få något vettigt svar, brer på dem filtar för att hålla de varma. Pratade samtidigt med SOS som meddelade att ambulanspersonal snart var på plats.

-Vi fick nytt hopp när Karl-Ivar kom, det kändes overkligt då vi låg och väntade på att livet skulle ta slut, säger Angelica.

För 15 år sedan räddade han en förfrusen fiskare som kört genom isen med sin snöskoter. Nu var Karl-Ivar först på plats när SOS ville ha hjälp.

Efter 15 minuter kommer ambulansen de tog snabbt hand om de båda och gav bland annat syrgas. De transporterades sedan via ambulanshelikopter till Östersunds sjukhus

-Vi kunde lämna sjukhuset redan dagen efter, men det har tagit på våra krafter. Vi är mycket tacksamma över att Karl-Ivar och ambulanspersonalen räddade våra liv.

Det var elverket som stod och brummade en stund när de jobbade med spjället som var orsaken till det som skulle kunnat slutat i en tragedi. Två gånger startade de elverket, körde det under kort tid.

-Vi anade inte att det skulle vara så farligt.

Det handlade om akut kolmonoxidförgiftning då de dragit i sig den farliga och luktfria gasen kolmonoxid.

Karl-Ivar är deras hjälte, men han själv ser det inte så.

-Det var ju ambulansgänget som gjorde jobbet…jag åkte ju bara dit.

-Karl Ivar gjorde mer för oss än vad han själv tror, säger Jonathan.

HÅKAN PERSSON