Höj jamskans status!

Kanske det är dags att jamska får vara ett skolämne så att alla som växer upp i Jämtland får lära sig lite jamska?

Det har varit spännande att följa artikelserien om jämskan/jamskan. Den jamska kulturen och språket är en gräsrotsrörelse. Grett så!

Men d
et finns nästan inga samhällsinstitutioner som värnar språket. På 1900-talet var det stadens språk och kultur som gällde. Vi kände oss som lantisar. Samhället skulle göras om och bli bättre.

Det fanns inte plats för pluralism. Ensklida personer i akademin visste vä
rdet av folkmålen och det finns stora arkiv bevarade. Dom visste att folkmålen har bevarat en äldre grammatik och ett intressant ordförråd. Jag minns när jag växte upp och grannen sa i samband med ett sportevenemang att “det gikk klent för svenskom”. Det heter ju förståss “svenskan” om svenskar i flertal men varför ibland “svenskom”? Jag frågade byssborna, lärarna på grundskolan och sedan på gymnasiet.

Inge
n visste hur det kunde komma sig. Det var inte förrän jag efter många år kom i kontakt med representanter för Heimbygdas språkkommitte som jag fick svaret. Det är en äldre grammatik som är kvar ifrån fornspråket och som försvann ur stadsspråket redan på medeltiden. Samma grammatik som på tyska och isländska och litauiska och flera andra språk.

Systemet kan läsas i de äldsta bibelöversättningarna. Och det finns kvar i jamskan än idag. Åtminstone ibland. För här har skolan en normativ en
kelriktande verkan och som yngre skolade jamsktalare så “vet” vi ju att jamska är en dialekt. En dialekt är en uttalsvariant av ett språk och våra far- och morföräldrars byte av ändelser har vi sålunda tagit för ett slarvigt dialektbruk. Ovetande liksom resten av samhället att det är ett flera tusen år gammalt grammatiskt system.

Likadant är det med ordens kön. Orden på jamska är “hon” eller “han” förutom några som är “det”. I riksspråket har vi glömt vilka ord som är kvinnliga och ger alla dessa ord en manlig ändelse och kallar dom “den”. Det finns således en formrikedom i jamskan med de kvinnliga orden bevarade. Något att ta fasta på i dessa dagar av jämställdhet. Jamska är ett jämställt språk där både de manliga och kvinnliga formerna får ta plats.

Det finns även konjunktiv bevarat för många verb i jamskan liksom stark böjning. Vi sparar ju på många gamla saker på våra museer och jamskan finns inspelad på våra arkiv. Men tänk att denna flertusenåriga grammatik lever än idag. Kunde vi inte göra något mer av det? Tex i språkundervisningen?

Det finns mycket känslor i språk. Jag visar upp mig och vem jag är när jag talar. Vilken grupp tillhör jag? Även när jag växte upp blev jämnåriga tillsagda att tala svenska på skolan och inte jamska. Var har jamskan en plats idag? När jag kom till Uppsala för att studera märkte jag att de fåtal gånger någon jamsktalande talade jamska blev det med en tillgjord röst. En skam. En skam som har ärvts.

Över att tala fel språk. Men är inte skammen den att vi inte tagit tillvara på folkmålen och landsbygdens språk? Varför är det finare att tal
a som i staden? Egentligen?

Samhällets satsning på folkmålen består i 2 (två) stycken dialektpedagoger för hela landet. Kunde vi inte göra något mera? Skolan har i några generationer nu hjälpt till att få bort jamskan. Kanske det är dags att jamska får vara ett skolämne så att alla som växer upp i Jämtland får lära sig lite jamska?

Vi i “mål-lage”, heimbygdas språkkommitte har utlyst ett jamskpris, n govilli, att delas ut på Heimbygdas hembygdsgala den 8 oktober i höst. Hör av er med nomineringar. Kanske är detta ett steg på vägen att höja jamskans status.

Manne Ring

Powered by Labrador CMS