Hemlig massgrav på Frösön – fake news från länet fick världsspridning

Bildmontage: T.v. I denna byggnad hade Frösö sjukhus sin församlingslokal, nu är det Arnljotskolan som håller till här. Foto: Torbjörn Aronsson. T.h Maria Press menar att den nyhet som spritt sig om en massgrav på Frösön har ett svagt underlag i källorna. Foto: Privat
Med början förra veckan i Östersunds-Posten (ÖP) spreds en nyhet ut i världen om en massgrav på Frösön. Här ska enligt ÖP många av de 58 mentalpatienter vid Frösö sjukhus som 1918 avled i spanska sjukan ha begravts i hemlighet, för att endast noteras som döda i sjukhusets interna handlingar. Det här stämmer inte. All dokumentation visar att patienterna begravdes i utmärkta gravar som dokumenterades.

I området som idag inrymmer Frösö Strand med företag och vårdcentral inrymdes från 1915 Frösö sjukhus för mentalpatienter. Ett sjukhus som kommit ordentligt i blåsvädret efter uppgifterna om att ett 40-tal patienter anonymt och i hemlighet lagts i massgravar efter att ha drabbats av spanska sjukan 1918.

Uppgifterna har ifrågasatts av Maria Press som är historiker och enhetschef för Riksarkivet i Östersund. I ett inlägg i ÖP 23/10 har hon invänt mot att det slarvats med hanteringen av fakta, källor och begrepp i rapporteringen. Detta har tydligen inte haft någon effekt, för i samma nummer av ÖP skriver chefredaktören Hans Lindeberg att “Minst ett 40-tal begravdes namnlösa i en anonym massgrav på Västra kyrkogården vid Frösö kyrka.” JT frågar Maria Press om hon anser att det finns något bevis för en sådan massgrav?

– I början så handlade artiklarna om en massgrav i betydelsen en grav som var anonym, utan någon märkning och utan någon ordentlig begravning och att man gjorde detta delvis för att det gällde människor som man skämdes över, som ÖP säger, och ville gömma undan. Att man inte brydde sig om människovärdet.

-Jag tycker att det finns källmaterial som bevisar att det inte kan ha gått till på det sättet, fortsätter Maria Press.

Uppgifterna om massgraven härstammar från bland andra Jananders Mattson som arbetade på kyrkogården under tidigt 80-tal. Han fick då arbetsuppgiften att rensa bort träkors och gravstenar i ett område som andra kyrkogårdsarbetare berättade var en massgrav med mentalpatienter från Frösö sjukhus som dog 1918.

Det tyder ju på att det inte var någon anonym massgrav, om man nu sätter träkors på den?

-Ja, det menar jag också.

En annan sak som tyder på att det inte var frågan om en anonym och omärkt massgrav är det faktum att åtminstone en av de personer som begravts senare flyttades till sin hemförsamlings kyrkogård. Det var alltså möjligt att identifiera denna gravplats. Förklaringar till att gravplatser blivit anonyma i ett senare skede kan även vara att gravrättigheterna försvunnit om ingen betalar efter 25 år och att träkorsen förmultnat.

Ett annat källkritiskt problem är att Marcus Berglund i ÖP 23/10 anför uppgifterna om en massgrav som “ögonvittnesuppgifter” och att de som sådana räcker som motiv för att använda begreppet massgrav. Några uppgifter från personer som sett begravningen med egna ögon har emellertid inte presenterats utan det rör sig om andra-, tredje- eller fjärdehandsuppgifter.

Han tycks mena att ett rykte är sant, att man ska utgå från ett rykte när det gäller rubriksättning och så?

-Ja, det verkar så, svarar Maria Press.

I ÖP 20/10 finns en lista publicerad, presenterad på detta vis: “För att ingen människa ska falla i glömska. Här är de 58 människor som avled av spanska sjukan vid Frösö sjukhus, hösten 1918. Många av dem begravdes i hemlighet – i omärkta gravar – för att endast noteras som döda i sjukhusets interna handlingar.”

Jag har kollat upp det här, de tio första personerna på listan över de som skulle begravas på Frösön. Alla utom en har jag hittat i kyrkböckerna i hemförsamlingarna. Det noterades ju i hemförsamlingens kyrkobok så de anhöriga kunde, om det var någon som inte visste var han eller hon var begravd så var det bara att fråga prästen?

-Ja, helt korrekt.

Sedan noterades det ju inte bara i Frösö sjukhus egen församlings dödböcker, utan även i Frösö församlings dödböcker.

-Just det.

Där är det ju också fel i den första artikeln (ÖP 19/10), för där står det att det finns inga som helst handlingar om patienterna i Frösö församlings arkiv. Så det är ju ingen hemlighet, någonting av det här?

-Nej, det är det inte.

Så du håller med här?

-Ja, det är helt rätt det du har kommit fram till i din undersökning. De var införda i kyrkböckerna och det finns dessutom korrespondens från alla fattigvårdsstyrelserna i de här kommunerna som visar att de har blivit kontaktade och man har rådgjort: “hur ska vi göra med begravningen?” och så kommer svaren in till sysslomannen på Frösö sjukhus, som samlade in telegrammen och de har jag ju tittat på, svarar Maria Press.
Frånvaron av rapportering i samtida media om att mentalpatienterna avlidit och begravts har även framhållits som tydande på att sjukhusledningen velat hålla detta hemligt (ÖP 20/10). Här kan man invända att sekretessreglerna möjligen hindrade ett offentliggörande av uppgifter om patienterna i media?

-Ja, så skulle det kunna vara svarar Maria Press.

På senare tid har debatten allt mer kommit att handla om definitionen av begreppet massgrav. I ÖP 26/10 definierar Marcus Berglund det som så att det rör sig om många patienter som lagts i samma grav. När JT frågar Maria Press om det finns några bevis för att så skett säger hon:

-Nej, det vet man ju inte och jag menar, att många har begravts på samma dag, på samma ställe: Ja, tveklöst och det är ju inte något konstigt. En massbegravning kan man kalla det och jag förstår inte varför det skulle vara något felaktigt, säger Maria Press och tillägger att det hade varit fel av myndigheterna om patienterna hade begravts huller om buller eller om sättet de hade begravts på hade präglats av en nedvärderande attityd gentemot mentalsjuka, som det framställts i media.

Menar du att det var ganska vanligt att man lade många personer i samma grav?

-Nja, i samma grav vet jag inte vad det betyder. Om man menar att alla hade varsin kista och låg tätt; ja.

Så det var vanligt, menar du?

– Javisst, det dog ju jättemånga samtidigt, så det var nödvändigt.

JT har undersökt Östersunds församlings dödböcker för att se hur många som begravdes när spanska sjukan drog fram i september 1918. I augusti var det 1-5 personer som begravdes på söndagarna, men 1 september var det 11 och sedan begravdes hela 15 personer varje söndag tre veckor i rad. Dessutom begravdes många anslutande dagar. Detta kan jämföras med Frösön där det i media har framställts som om det var ett stort tryck på kyrkogården när den spanska sjukan härjade på Frösö sjukhus med 14 respektive 10 begravningar på en och samma dag.

-Javisst, så var det ju, säger Maria Press när hon konfronteras med dessa uppgifter.

-Det finns ett känt exempel från Arjeplog, som var kanske ännu värre drabbat än Östersund sett till deras lilla befolkning. Där lades de döda i en massgrav och det finns bilder på det, att de ställde upp många kistor, så grävde man ner dem i ett stort hål och satte upp en stor plakett med allas namn ovanpå graven. Det gjorde man där, för att man inte hann med och de människorna bodde inte på någon institution.

Det var vanliga människor, det var inget speciellt med dem utan det var bara de som dog?

-Ja, precis, säger Maria Press.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på email
Dela på print
  • Annonser