Går det att rädda ÖFK?

Dvs, vi hade ett gemensamt förflutet, men hade aldrig träffats förut. Eftersom vi kom från samma ort och hade många gemensamma bekanta, blev vi snabbt inbegripna i ett livligt samtal. Det visade sig att vi båda är starka ÖFK-supporters. Det blev därför mycket snack kring lagets kräftgång i Superettan.

Jag: Dom kommer att åka ner i Ettan- det finns ingen återvändo.

Han: Nej, nej, nej - Dom kommer att klara sig kvar. Felet är att laget inte har något självförtroende- vänta ska du få se- nu kommer dom!

Jag: Tror det är kört.

Han: Nej, nej, nej. Nu vänder det- du skall få se när självförtroendet återvänder, så kommer dom att plocka poäng.

Jag hoppas verkligen att du har rätt- ingen skulle bli gladare än jag.

Han: Jag är på deras träningar praktiskt taget varje gång- dom är så bra, men dom har inte fått till det på matcherna.

Jag: Jag tror det bästa är att ÖFK ger upp alla planer på att klara sig kvar i Superettan. För att undvika konkurs, borde dom, nu, göra sig av med alla kostnader, som är möjliga. Det tror jag skulle locka medlemmarna att gå in med nödvändigt kapital, för att rädda föreningen och återkomma med ett nytt och starkt lag i Ettan.

Nej, nej och åter nej, säger min kompis- vi kommer att klara oss kvar i Superettan, vänta bara- dom är så bra- jag har ju följt dom på varenda träning.

Jag argumenterar vidare efter min linje- om vi fortsätter på denna hopplösa väg, är risken påfallande stor, att föreningen går i konkurs, med nedflyttning till fyran som följd. Låt oss i stället inse stundens allvar, rekonstruera föreningen och dra ner på alla kostnader, som är möjliga.

Låt oss sedan se fram mot januarifönstret. Då tror jag att viljan till insatser kommer. Då tror jag också att Östersunds kommun och andra fordringsägare, kommer att vara välvillig i sina krav på föreningen. Då kan vi göra rejäla satsningar på köp av spelare, som på ett avgörande sätt kan förbättra ÖFK och göra laget starkt och slagkraftigt igen.

Min ÖFK-like protesterar igen och vidhåller med enfas att det här laget har tillräckligt goda kvalitéer och att vi har alla möjligheter att reda ut situationen- bara dom får tillbaka sitt självförtroende.

Nu närmar sig slutet av en timmes promenad och diskussionen om vad som är bäst för ÖFK. Min ordinarie följeslagare, som knappt fått en syl i vädret under promenaden, lämnar oss snabbt, medan jag och min ÖFK-kompis , blir stående ytterligare en stund, med fortsatt meningsutbyte.

Han vill inte ståta med sitt namn i tidningen, men dom invigda känner igen honom som ägare av travhästen Ibra, som på 60-talet tog många segrar för Elis Karlsson, på Östersundsbanan. Som ytterligare ledtråd kan jag berätta att han är i min ålder och härstammar från Trångsviken.

Kurt Folkesson