– Vi har massor av nöjda kunder som nu blir riktigt ledsna och kommer att sakna vårat kött. I fortsättningen kommer vi att sälja våra kalvar till vidare uppfödning hos andra köttbönder. Det blir i stort sett samma vinst som med all hantering runt slakten men med betydligt mindre arbetsinsats, förklarar Magnus Olsson.
– Vi har massor av nöjda kunder som nu blir riktigt ledsna och kommer att sakna vårat kött. I fortsättningen kommer vi att sälja våra kalvar till vidare uppfödning hos andra köttbönder. Det blir i stort sett samma vinst som med all hantering runt slakten men med betydligt mindre arbetsinsats, förklarar Magnus Olsson.

Frostvikens slakteri stänger – för mycket krångel

FROSTVIKEN (JT) I veckan meddelade Magnus och Emelie Olsson, som äger och driver Fjällfjösets gård i Jormvattnet, att de inte kommer fortsätta att sälja sitt egenproducerade kött på gården. Det då Frostvikens slakteri stänger på grund av, vad delägarna uppger, för mycket myndighetskrångel.

Publicerad

– Det är tungt att inse sig besegrad, men myndigheter, lagar & regler, avgifter och bestämmelser gör det för närvarande ohållbart för oss att hålla på med småskaligt slakteri. Det är tråkigt att överge en dröm och ett yrkesmål, men just nu är det vad vi känner att vi måste göra, säger paret Olsson i Jormvattnet.

Hur reagerar era kunder när ni tagit detta beslut?

– Vi har massor av nöjda kunder som nu blir riktigt ledsna. De kommer att sakna vårt kött. I fortsättningen kommer vi att sälja våra kalvar till vidare uppfödning hos andra köttbönder. Någon ko om året kommer att åka på slakt till Hammerdal. Det blir i stort sett samma vinst som med all hantering runt den egna slakten men med betydligt mindre arbetsinsats, förklarar Magnus Olsson.

I Jormvattnet finns sedan länge ett väl fungerande microslakteri.

– Vi bönder i trakten har ett eget slakteri. Vi byggde om det mellan 2007 och 2009, från älgslakteri, för att även kunna slakta nöt och får, berättar Magnus och fortsätter. Vi har en ekonomisk förening där vi bönder i trakten satsat pengar.

Hur har det fungerat?

– Från början hade vi hjälp från Livsmedelsverket och de sa först att vi inte behövde ett uppsamlingsstall. Sedan ändrade de sig och då var vi tvungna att bygga ett stall. På den tiden fanns det inget slakteri i närheten. Vi bönder här uppe var då så få att det var enklare att sköta slakten själva. Nu är det är väldigt tufft att uppfylla allt som krävs för att kunna driva ett slakteri. Det handlar om att en veterinär måste komma och inspektera i samband med slakt. Det är mer och mer propåer som ska uppfyllas. Kommunen kollar att vi gör rätt med slaktavfall, berättar Magnus.

På Jordbruksverkets hemsida framgår det att regelverket och styrningen av hur ett slakteri ska bedrivas är än mera rigorös än det Magnus påpekar. Därutöver tillkommer styrning genom livsmedelslagen.

– När det gäller de småskaliga slakterierna utgår vår kontroll från EU-lagstiftningen. Vi måste besikta vare levande fyrfota djur före och efter slakt. När det gäller reglerna som har med själva köttkontrollen att göra är det inte speciellt svårt att uppfylla dem. Dessutom subventioneras avgifterna till 90 % när det gäller småskaliga slakterier. Vi lyssnar in företagens behov och är idag mer än tidigare en part som man kan diskutera med. Vi är på plats för att bekräfta att allt är som det ska, inte för att anmärka, säger Eirikur Einarsson, Livsmedelsverkets områdeschef för kontroll av bland annat slakterier.

Hur många gårdar är ni idag i Frostvikenbygden?

– Vi var sju gårdar från början, då vi startade slakteriet, nu är vi tre kvar och då blir det väldigt mycket arbete för oss som är kvar. Ju mer man slaktar desto billigare blir det. Men nu har vi nått gränsen där det inte längre är lönsamt. Jag har varit ordförande sedan starten av Frostvikens slakteri men nu är orken slut, konstaterar han med en suck.

Gänget bakom Frostvikens slakteri har kämpat in i det sista.

– Vi har sökt bygdemedel för att kunna bygga en ny kylanläggning till vårt stora nya kylrum. Vi ville färdigställa det men fick avslag, det är tråkigt att vi inte fick stöttning till det, nämner Magnus.

Är det kört nu?

– Vi har kvar lokalen. Men nu har jag skickat in till Livsmedelsverket att vi lägger ner slakteriverksamheten. Om fem år skulle vi kunna dra igång det igen om orken och lusten kommit åter.

Vad tänker ni i Slakteriföreningen om en framtida uppstart?

– Vi i Frostvikens slakteri hoppas att förutsättningarna kan ändras och bli bättre för småskaliga slakterier. Ett exempel var härom året då det flögs upp en veterinär från Skåne för att besikta våra sex kalvar innan slakt. I början av slakteritiden hade vi en norsk veterinär, som åkte några mil över kölen, men det gick tydligen inte för sig. Enligt Livsmedelsverket var det för dyrt att anlita en norsk veterinär. En ekvation som jag inte får ihop, säger han.

Vad händer på er egen gård nu?

– Vi kommer att utöka besättningen på gården och har under två år skickat djuren till Hammerdal för slakt. Man tappar lusten att hålla på när det hela tiden ska bevakas varenda del i hanteringen för att sälja kött på gården. Klart att det måste vara ordning och reda, men att det ska vara överdrivet så det inte går att arbeta är tråkigt, menar Magnus.

Kommer ni inte att sakna kontakten med era kunder?

– Självklart! Det är den tyngsta biten med att ta detta beslut. Att vara med från det att kalven föds till dess att vi levererar kött till kunderna är svårslaget, det kommer vi att sakna, avrundar Magnus Olsson på Fjällfjösets gård i Jormvattnet.

Powered by Labrador CMS