LEDARE

En visionslös revisor kastar in hatten

Stefan Löfven annonserar sin avgång.

I dagarna annonserade Stefan Löfven sin avgång. Socialdemokraternas kanske mest okarismatiske ledare genom tiderna.

En partiledare som under sin tid förvaltat och inget mer.

I januari 2012 var väljarstödet för Socialdemokraterna i samband med partiledaren Håkan Juholts avgång 24,6 procent.

För någon månad sedan var stödet enligt Kantor Sifo 25,8 procent.

Något stort intryck på väljarna kan man alltså inte beskylla Löfven för att ha gjort!

Vem kommer att minnas Stefan Löfven om några år?

Vilka politiska satsningar och reformer kommer vi ihåg?

Januariavtalet?

Samregerandet med Miljöpartiet?

Likt en politisk revisor har Löfven smugit efter väggarna och på olika sätt försökt frisera bilden av partiet och dess politik.

Det har varit en inte allt för sällan skrattretande brottning med sig själv när det som varit sanning då plötsligt inte längre varit det där och nu!

Vi kommer ihåg talet på Medborgarplatsen i Stockholm september 2015 ¨mitt Europa bygger inga murar, vi hjälps åt när nöden är stor¨.

Idag har partiet tvärvänt i frågan och låter mest som SD light.

Under Stefan Löfven har Socialdemokraterna fört en ryckig politik som knappast ens partiets kärnväljare varit bekväma med.

Det som utmärkt partiet har varit en cynisk realpolitik där alla grepp varit tillåtna så länge som makten för maktens egen skull har kunnat behållas!

I år har vi haft en regeringskris som utlöstas av V och dess nya partiledare Nooshi Dadgostar.

Inom en nära framtid har vi en kommande budget som Regeringen inte har stöd att driva igenom i Riksdagen.

Något som kan resultera i en ny regeringskris.

Vi kan notera att Vänstern har de högsta väljarsiffrorna på många år!

Vilket kanske borde få partistrategerna i (s) att fundera extra?

Att Stefan Löfven nu lämnar skutan medan den fortfarande flyter är väl inte speciellt överraskande?

Bättre lämna nu är att behöva avgå efter ett möjligt valnederlag!

Han kommer att lämna posten som partiordförande vid kongressen i november.

I samband med det även posten som statsminister.

Det blir ett tufft jobb för den tillträdande nya partiordföranden att driva upp partiets väljarsiffror inför valet samtidigt som landet ska styras med ett skakigt politisk stöd i Riksdagen.

Är det faktiskt nu som Sverige får en kvinna som partiordförande och i förlängningen en kvinnlig statsminister?

Då som absolut sista land bland våra nordiska grannar!

Kanske får vi en partiordförande som driver klassiska socialdemokratiska ideologiska frågor?

Och som försöker hitta tillbaka till det som gjorde partiet stort en gång!?

Kanske!

Powered by Labrador CMS