En levande landsbygd - Ja tack
På ledarsidan i Jämtlands tidning 23/12 går läsa hur Ralph Rentzsch jämför ett aktivt jordbruk med påverkan från vindkraftsindustri. Denna jämförelse är i mina ögon fullständigt befängd.
Trafiken på åkermark sker ett antal dagar per odlingssäsong medan det amplitudmodulerade bullret från vindkraftsindustri emitteras all den stund det blåser så att verken är i drift, året runt på alla dygnets timmar med lagom vind.
Bullret har ett påtagligt inslag av låga frekvenser som inte alls dämpas på samma sätt som högre frekvenser, utan färdas långa sträckor och tränger in genom väggarna, framför allt på äldre trähus vilket är förhärskande på landsbygden. Väl inne i byggnaden kan resonansfenomen uppstå som förstärker bullret så att det ökar inomhus. Klagomål på buller bollas vidare mellan olika instanser som alla förlitar sig på exploatörernas egna simuleringar och egenkontroller (om mätningar lyckas framtvingas).
Bullerproblemet accentueras än mer då verken numera byggs allt högre. Eftersom det blåser på 2-300 meters höjd även då det mojnar vid bostäderna, fortsätter verken att emittera bullret även då övrigt bakgrundsljud tystnar i en lantlig tyst miljö.
Att bygga 2-300 meter höga verk på avstånd av 1000 meter från bostäder är inte rimligt, men det är vad exploatörerna projekterar på plats efter plats i vår landsbygd.
En levande landsbygd med aktivt jordbruk är fantastiskt, och att bo på landet har fördelar såväl som nackdelar. Avstånd till arbete och service är en nackdel, lugnet och tystnade en fördel.
En vindkraftsexploatering som ger ett malande bakgrundsbuller är ett effektivt sätt att minska landsbygdens attraktionskraft.
Vidare har verk högre än 150 meter ett vitt högintensivt blixtljus som hindersbelysning, som vid låga moln eller snöfall ger ett blinkande himlavalv.
I stadsnära miljöer döljs måhända buller och blixtljus av andra bakgrundsstörningar, men en lantlig miljö blir störningen påtaglig och påträngande.
En levande landsbygd - Ja tack.
En vindkraftsexploatering som kryper ända in på lantlig boendemiljö - Nej tack.
Anders Jakobsson Hjo
