En del av naturresursernas värden måste få stanna lokalt och regionalt
Sverige och Norge delar den Skandinaviska halvön. Båda länderna är rika på naturresurser. Synen på hur dessa rikedomar ska fördelas skiljer sig dock åt.
Medan det i Norge är en självklarhet att en del av vattenkraftens värden ska stanna lokalt och regionalt ser man i Sverige sedan århundraden tillbaka den norra delen av landet som ett förråd av naturresurser som centralmakten kan hämta för en billig penning. Så kan det inte få fortsätta.
För ett par år sedan ville den norska regeringen, ledd av Erna Solberg från Høyre, dra in en del av de medel som går till norska vattenkraftskommuner till staten. Motståndet var emellertid starkt och det fanns ingen majoritet i Stortinget. Solbergregeringen tillsatte en utredning, Distriktsnæringsutvalget (Distriktsnäringsutredningen), med Svein Richard Brandtzæg, tidigare vd i Hydrokoncernen och ordförande för universitetet NTNU i Trondheim, som ordförande. Nu har utredningen (NOU 2020:12) presenterats och budskapet är tydligt. - Kommunerna måste få behålla mer av skatteintäkterna från naturresurserna!, slog Brandtzæg fast när utredningen presenterades på Frosta i Trøndelag. Utredningen är tydlig – och det i ett land som redan låter en avsevärd del av naturresursernas värden stanna lokalt och regionalt.
Utredningen slår fast att de kommuner som avstår sina naturresurser till storsamhället har ”legitim rätt” till en del av värdeskapningen. Detta gäller inte bara vattenkraft utan även vindkraft, skog, mineralutvinning och vattenbruk. Utredningen understryker vidare att de lokalsamhällen som blir utsatta för stora naturingrepp har rätt till full kompensation.
Jämtlands Tidning Digital 1 mån
55 kr
Köp nu
24 timmar digitalt för 15 kr.
15 kr
Köp nu