S
S

Många hemlösa katter omhändertas av Djurskyddet i länet

ÖSTERSUND (JT) Sverige uppskattas ha omkring hundratusen hemlösa katter, vilket gör dem till landets största djurskyddsproblem. På Djurskyddet Jämtlands Läns Katthem och Pensionat finns stadigt 40-50 omhändertagna katter.

Publicerad

I ett rum på en liten pläd ligger svartvita kattmamman Piff med sina två kattungar. För några dagar sedan levde de vilt i Månsåsen tillsammans med tre andra småttingar. En blev omhändertagen, en blev påkörd och en försvann. – Det är svårt att hitta en katt som försvunnit. Hittar man en, utan att kunna spåra dess ägare, ska man alltid anmäla den till djurskyddet på Länsstyrelsen, säger Inez Backlund. Inez volonterar på Djurskyddet Jämtlands Läns Katthem och Pensionat, ett ideellt katthem som tar hand om katter som gått vilse, övergetts eller fötts i det vilda.

Stora burar och nätade rum fyller källaren på Odensängsvägen. Sammanlagt finns här ett fyrtiotal katter. Köket är proppat med matskålar och säckar av torrfoder. På toppen av en hög med filtar på köksstolen ligger en svart katt och sover. – Prinsen är en äldre herre. Han och Stålis är de enda permanent bosatta katterna här, säger volontären Ottilia Hagelqvist. Detta är ett av länets två katthem. De samarbetar med djurskyddet på Länsstyrelsen men är en egen verksamhet som jobbar under den nationella Djurskyddsföreningen.

Länsstyrelsen hämtar upp katten eller katterna och lämnar dom sedan på katthemmet. Men Länsstyrelsen arbetar endast under dagtid, så det händer ofta att de ideella arbetarna under kvällstid hämtar upp katterna och gör hela jobbet.

– När en katt kommer in är det först Länsstyrelsen som har äganderätten, sedan tar det ungefär tio dagar tills vi blir ägare, förklarar Inez.

Hur blir katter hemlösa? Katter lever sina egna liv och det är inte ovanligt att det kan hända att de plötsligt går iväg utan att komma hem igen. Något som kan hjälpa är att ID-märka katten, antingen med en tatuering på örat eller med ett chip. Då kan upphittaren (eller katthemmet) snabbt hitta den rätta ägaren. Ett chip är att föredra då tatueringarna kan bli svårlästa med tiden.

– Det är också väldigt viktigt att registrera sin katt. Men det största problemet skulle jag säga är att inte kastrera dem. Det är liksom grundorsaken till att vårt katthem behövs, säger Ottilia.

En katt som inte är kastrerad “rymmer” lättare men kan också föda kattungar. När kattungar föds vilt kan kolonier skapas, något som katthemmets arbetare ofta stöter på.

– Kolonier är ofta från gårdar där folk inte har tagit hand om katterna, i flera generationer. Då kan mindre flockar skapas. Vi har haft byar där vi åkt runt i flera år för att hämta olika kattflockar, berättar Inez.

Inez och hennes bortgångna vän Ulla Björnudd startade katthemmet 2012. Innan dess jobbade de på länets andra katthem Jämtkatten, där de insåg att det behövdes mer plats för katterna.

Katthemmets pensionat får oftast in tillräckligt med pengar för att täcka lokalens hyra. Övriga intäkter kommer från Djurskyddsföreningens årliga stödsumma, privata bidrag och försäljningen av katterna som dock sällan ger någon vinst.

– Vi säljer alla katter för 1500 kronor, men det är oftast bara en liten del av kostnaderna vi lagt på den. Att kastrera en hona kostar 2500 till 3000 kronor, säger Ottilia.

Maria Ärnström är på besök för att hitta två katter till sin hästgård. Hon står i en bur tillsammans med de räddade katterna Ajax och Misha. – Våra katter dog i vintras och då tänkte vi att vår gård skulle bli kattfri, eftersom att det blev så jobbigt när de dog. Man fäster sig mycket vid dem. Men vi vill ju inte ha möss heller, så nu vill vi köpa en katt som verkligen behöver ett hem, berättar Maria.

Det kan också bli enklare med färdigvuxna katter, kattungar må vara gulliga men de kräver mycket jobb.

– Om man är van vid katter eller vill lära sig om dem, oavsett så är volontärarbetare alltid välkomna, säger katthemmets föreståndare Anneli Stigebrand.

Powered by Labrador CMS